SERVICE AV ROBOTDELAR

Jag ser mig själv som delvis robot med tanke på att delar av min bukspottkörtel är på utsidan och sköts av mig, som dessutom sällan vet hur den ska hanteras.

Det minns MASSOR med saker som jag måste tänka på och som jag oftast tänker omedvetet kring eftersom jag levt med denna kroniska följeslagare i snart 22 år av mitt 26 åriga liv. Exempel på det kan tex vara hyr mycket insulin jag ska ta till en måltid. Det kan tyckas vara enkelt, ta 5E till spaghetti och köttfärssås så gör man det varje gång. Dessvärre är det inte så enkelt, jag hinner analysera om jag äter mer spaghetti än jag brukar, vilket kräver mer insulin, äter jag mindre behövs mindre insulin. Hur blodsockret ligger innan påverkar hur mycket som behövs. Om jag är stressad krävs oftast mer insulin men ibland behöver jag även mindre insulin vid stress. Beroende på vad jag ska göra efterråt påverkar också. Ska jag sitta stilla i soffan och titta på tv, ska jag träna eller ska jag till lekplatsen med Hampus så påverkar det hur mycket insulin som krävs.
Allt detta och ibland ännu mer är faktorer som påverkar utfallet och det är svårt att veta, framför allt när blodsockret ser ut så här (gammal bild). 
Jag ligger dock sällan så här svängig längre utan ligger ganska stabilt. Jag börjar känna av höga blodsocker redan vid 13 och det är något  positivt då jag sällan kände av högt blodsocker om det inte låg över 20.
Jag har även blivit bättre på att känna av när blodsockret är lågt och det är tack vare den kontinuerliga glukosmätningen och dess larm om högt och lågt blodsocker.
Jag hade troligtvis inte levt idag om dessa fantastiska hjälpmedel finns. Jag är så otroligt tacksam att de finns och för att jag dessutom bor i Sverige där det inte kostar någonting för dessa hjälpmedel.
Det som dock är krävande och för mig svårt att komma ihåg är all service som behövs. Då pratar jag dock inte om olja, smörjning eller liknande utan snarare byte av delar och påfyllning av bränsle(insulin). 


JOBBA, JOBBA, JOBBA

Igår hade jag en jobbig och krävande dag. Den började dock bra eftersom jag fick sova 45 minuter längre än när det är min tur att lämna på förskolan. 
När jag kom till jobbet så fick jag vara i telefonrådgivningen; vilket är något som jag varit väldigt osäker och orolig inför. Mest eftersom jag inte jobbat så länge på varken mottagning eller avdelning att jag är rädd för att inte kunna svaret på det personen i luren frågar om. Den rädslan är något jag har tack vare min generaliseringsångest (GAD = General Anexiety Disorder). Min osäkerhet inför telefonrådgivningen var dock ganska obefogad. Jag tyckte att det väldigt roligt! Jag fick frågor som var spännande och utmanande samtidigt som jag ändå kände mig bekväm och trygg till att lita på min egen yrkesroll. Dock tog alla samtal lång tid eftersom mina samtal handlade om ovanliga intyg, ovanliga diagnoser m.m. Så jag fick be om hjälp på i princip alla! 
När det var dags för lunch så kände jag mig så snurrig i huvudet efter alla samtal, dokumentation och kom-ihåg-lappar att jag verkligen behövde en lugn eftermiddag. 

Tyvärr blev eftermiddagen en av de värsta jag varit med om på länge! Denna vanliga eftermiddag fanns det planerat att 4 patienter kunde komma in som jourfall. Dock är det ok att boka dubbelt på jouren om det är akuta patienter, tex. Näsblödning, någon som satt i halsen och har känsla av att något sitter kvar, halsbölder och liknande. Under eftermiddagen hade vi 10(!!!) Bokade patienter på akutmottagningen PLUS de vanliga mottagningarna. Det hela slutade med att 3 doktorer fick samsas och hjälpas åt för att försöka få ordning så att all personal kunde gå hem i någorlunda tid
Jag har sällan gått och gjort så mycket som jag gjorde den eftermiddagen. Högen med kom-ihåg-lappar blev inte ens påhittad under eftermiddagen och det dåliga samvetet gnagde. 

När jag gick från jobbet kände jag tröttheten välla över mig och jag tog mig sakta för att hämta Hampus på förskolan. Han var sist kvar som vanligt men på gott humör. Han verkade varken trött eller hungrig trots att klockan var 18:00 när jag hämtade honom. På vägen hem stannade vi till och hämtade upp 3 paket som kommit och sedan var det dags för middag och därefter läggning. Nackdelen var att jag var helt slut och kunde somnat på 15 sekunder medan Hamups inte verkade vara det minsta trött. Han somnade vid 20:00 Och jag kunde därefter packa upp alla fina nya kläder! 

Jag beställde kläder från H&M och Lindex samt träningskläder från stronger. 
Först fick jag upp Hampus kläder: En svart långärmad tröja, en grå tröja med texten "hogwartz" på och gryffindor/slytherin logga, en marinblå keps med superman symbol, en likadan finstickad tröja som han hade som nyfödd och en marinblå kavaj.
Bild på någon av plaggen kommer troligtvis att tas i helgen så jag uppdaterar när jag har något bra att visa.
Mina egna kläder blev rätt många plagg för en liten peng. 
Det blev totalt 3 par leggings, 1 par strumpbyxor i merinoull, 2st 5-pack med svarta och nude strumpbyxor, ett par grå jeans, svarta vida midjehöga byxor, ett par pyjamasbyxor, linne i merinoull, 2 st cropped top, en gul bikini (både bh och trosa), 3 par trosor, en klister-bh, en svart enkel vardagsklänning och en tjocktröja i stor storlek att ha som myströja.
Kepsen skulle absolut prövas med en gång och jag fick absolut inte hjälpa till att ta på den!
Min nya garderob!
Nya pyjamasbyxorna och tjocktröja är på och nu är det mysdags, eller snarare läggdags!

NÄR MAMMA RYMMER HEMIFRÅN!

Jag jar ofta tänkt och kanske även nämnt här tidigare om hur jag ibland bara vill ta de viktigaste sakerna och rymma hemifrån på obestämd tid. 
Det beror ofta på att jag inte längre orkar med mera. Orsaken kan dock vara olika. Ibland vill jag rymma från allt ansvar hemma, oftast från att laga mat, handla matvaror, städa, tvätta, betala räkningar osv. Det har även hänt att jag vill rymma hemifrån pga att jag inte orkar säga nej till Hampus, att jag inte orkar vara den som ska bära och trösta honom, att jag ska följa med och titta på saker osv. 
Att jag är grinig på Johan som inte gjort någonting som han så att han skulle göra, att jag upplever att allt ansvar för hemmet och Hampus ligger på mig är dock den anledning till att jag en gång faktiskt tog alls viktiga saker, inklusive Hampus och drog hem till en kompis där jag grät och vällde ur mig alla hemska känslor jag hade inombords.

Att man vill rymma från ansvar är mer vanligt än man tror! Det är tyvärr ingenting som det pratas särskilt mycket om heller.
Jag följer en fantastisk tjej på Instagram som heter Fayme, hon lägger ofta ut att hon är trött, mår skit och inte orkar med sina 3 barn. Ofta får hon meddelanden och kommentarer om att hon är en dålig mamma som inte älskar sina barn. Att se det så svart och vitt är inte helt rätt tycker jag.
Jag förstår att man kan vara trött på att vara förälder och vara frustrerad över sin livssituation. Att ge utlopp för dessa känslor är mycket viktigt anser jag. Däremot kanske man väljer sina forum. Jag hade kanske inte lagt upp en bild på instagram och skrivit att jag "har en förbannad skitunge som jag är sååå trött på". Däremot hade jag troligtvis ringt till mamma och beklagat mig. 
Det jag tänker är att ens barn inte ska kunna titta på dessa gamla bilder om 10-15 år och känna att de inte dög som de är, eller att de inte känner sig tillräckligt älskade pga något som jag skrivit på sociala medier. 


Som jag skrivit tidigare är hampus inne i en enormt frustrerande fas i livet. Han vill så otroligt mycket, han vill visa vad han kan och vill klara av allt på egen hand. Om han stöter på motstånd så blir han blixtförbannad, ledsen och går knappt att trösta. Vi tassar på tå runt honom och hoppas snart att han lugnar sig en aning. Självklart förstår vi vad det mesta handlar om men långt ifrån allt! Han har inget tydligt och välutvecklat språk ännu, vilket försvårar när han ska försöka förklara vad han menar eller tänker. 
Situationen är även frustrerande för oss som föräldrar. Vi vill förstå, vi vill så klart att han ska bli mera självständig men tyvärr klarar inte vårt tålamod eller kampen mot klockan alltid av att han ska klä på sig själv innan förskolan.

Nyaste situationen är att han vill styra allt kring måltiderna. Han vill ta fram pålägget ur förpackningen, välja själv vilket pålägg och bröd han vill ha och antalet glas smoothie att dricka. Numera får man vara glad om han vill äta någon smörgås över huvud taget! Om han får i sig mat utan att krypa på köksbordet Eller stå upp och stampa på sin köksstol så är det helt otroligt! 
Om jag eller Johan säger nej eller säger till honom att sluta så blir han bara mer trigger av det. Jag har väldigt svårt att hantera hans ilska men vi försöker sätta ord på frustrationen som uppstår och idag efter middagen gick han och kramades som ett sätt att säga förlåt. 

Jag har äntligen fått tummen ur och börjat rensa bland bebiskläder! Jag har än så länge sparat allt men inser att det kommer vara smart att sälja kläder som knappt är använda.
I vår stad anordnas med jämna mellanrum barnloppis där man kan köpa begagnade barnkläder, skor, leksaker m.m. till fantastiska priser. Jag har köpt en hel del begagnat faktiskt. 
Nästa gång det är loppis så är min tanke att jag själv ska boka ett bord för 150 kr och sälja plagg för 10-50kr/st. 

Allt detta är säker som jag tä mer sälja på nästa loppis och hoppas tjäna ihop en hacka på det.

Förra veckan fick jag ett kärleksbrev  på internposten på jobbet. Jag höll på att börja lipa när jag läste det! 
Min sambo är så himla go som anstränger sig för att överraska mig trots våra 9 år ihop och trots allt slit, sömnlösa nätter och mitt svängande humör.


Jag tänkte att jag skulle ge igen för gammal ost! Jag fick en resa till Milano några dagar när jag fyllde 18 år. Den resan hade jag så dåligt samvete för. Jag kände att jag aldrig någonsin skulle kunna ge någon likvärdig resa tillbaka.


Men jag gav faktiskt en flygresa till Johan i födelsedagspresent förra veckan! Den 8 mars kl 12:10 lyfter ett flygplan till Berlin där vi kommer att spendera hela helgen helt ensamma, bara han och jag. Jag längtar ihjäl mig efter egentid! Tänk att äta utan kladd och skrik, att ta ett glas vin i lugn och ro och bära prata vuxenprat en hel helg. Gå hand i hand kommer vi också att göra. Hampus kommer sova hos farmor och farfar samt mormor och morfar den helgen och de kommer ha så roligt ihop!