IDAG SMÄLLER DET!

Jajjamän! Idag är det ags för den tentan som jag fruktat över i tre veckor! Känner mig ganska så pepp trots att jag knappt läste något igår. Tänkte repetera lite kort här efter detta inlägget för att påminna mig lite grann. Jag känner mig äntligen som en människa igen. Jag har fått sova ut (10-11 timmar/natt) ordentligt, fått smälta all information som man måste trycka in i skallen på 5 veckor och jag har unnat mig pauser under senare delen av veckan. Det gör mycket att ta ordentliga pauser så man verkligen unnar sig ordentligt. 
Fördelen med denna tentan är att resultatet slås ihop med resultatet på lördagens tenta. Så jag har en större chans att klara mig och jag presterar väldigt bra på lördag! Det känns lite lugnande. 

Ikväll blir det till att fira med några cider! Känner mig värd det efter denna jobbiga vecka! Blir mycket "festande" för mig i veckan då det är ett event på campus på tisdag em/kväll som jag tänkte gå på med en klasskompis! På torsdag blir det på't igen då det är personalfest hos en jobbarkompis som tänker bjuda på pizza och rödvin! Sen mina damer och herrar kan jag upplysa er om att jag kommer ta det väldigt lugnt med alkoholen det närmsta! 

Ny anime!

Hallå igen, nu är det som sagt hektiska dagar med mycket tentor framför mig. Jag kämpar gärnet och försöker unna mig med olika saker. Igår tog jag ett hett bubbelbad och lyxade till det ordentligt. Idag unnar jag mig att titta på en för mig ny anime :)

Serien heter Fullmetal panic, den är helt klart bra! Intressant story, men jag har fortfarande lite svårt för mecha. Robotar är inte min starka sida ^^ Men Det är det runt om dom är det allra bästa! 
Har niinte sett serien GÖR DET!









Skolan

Skolan mördar mig!
Jag undrar vad sjutton jag tänkte när jag började där? Visst det är säkert kul att jobba när man är klar men vad gör jag på utbildnignen? Jag sitter som en fågelholk och fattar nada, trodde jag hade någorlunda koll men NEJ det hade jag inte! Så mycket att lära sig, jag slår in kunskapen! Läsningen är sååå tung, svårt att fatta, få in massor med kunskap på 5 veckor, fattar inte. 
Alla jävla leukocyter, erytrocyter, makrofager, celler, mikroorganismer, nervsystem, endokrina systemet, hormon-fanskap! Jag orkar inte mer.
Jag har nu läst 4 månader på sjuksköterskeprogrammet och klarade inte första tentan. 6 poäng från godkänt. Omtenta på allt. Nu är det en tenta den 29/4, nästa 4/5 och omtentamen 11/5. Alla tentor är på totalt 17,5 HP. Vad håller jag på med??
Anatomi-bajs! Jag orkar inte vara social, jag är ständigt nere på botten på humöret, jag sover hur mycket som helst, jag har inte tid att ägna mig åt annat än skolan. Jag pluggar minst 10 timmar om dagen och känner att jag är på väg att gå in i väggen :( Jag har pluggat i 4 mån :( Hur ska jag orka i 3 år? 

Jag vet inte vad jag ska göra? Jag pluggar ihjäl mig men det är inte tillräckligt. Jag läser på rätt saker, jag sollar ut det som är viktigt och "kastar" det som itne är viktigt. 
Jag läser, jag antecknar, jag ritar, jag läser högt, jag har öronproppar, jag sitter i köket för att inte bli distraherad, jag sitter i soffan, jag reflekterar, jag repeterar, jag förhör mig själv, jag gör ALLT i min makt. Men det räcker inte. Jag sliter som ett djur och får inte höra hur bra jag är som sliter. Jag vet att maninte kan begära det men det är enda sättet att hjälpa mig. Ingen vill prata med mig om hur jobbigt det är *host* familjen.... Johan är bra, han förstår inte riktigt, han har världens läshuvud, han lyssnar på en föreläsning, han antecknar inte, han skummar igenom en bok och komemr ihåg allt. Livet är aldrig rättvist, men kunde jag fått något som gick min väg? Jag använder till och med tuschpennor i glada färger för att jag ska tycka att det är roligt att läsa mina anteckningar plus att man kommer ihåg det lättare då. 
Vad gör man? Jo man BITER IHOP skriker mitt inre, men jag har gjort det sedan jag var 14-15 år. VArför ska jag bita ihop för? Nu orkar jag inte mer. Jag mår bajs! Min diabetes ligger så dåligt, jag tar inga blodsocker värden längre, KBT:n gör mig så trött, den är otroligt jobbig och jag tror inte att han kan hjälpa mig mer på ett tag. Min familj har jag lite jobbigt med då jag har en annorlunda anknytning som jag ska vända tillbaka, jag kan inte ringa och bete mig hur jag vill mot min mamma och det saknar jag. Jag vill att hon ska krama mig och säga att allt kommer bli bra. Att det snart är över och att hon ska hjälpa mig. Jag vill att Johan ska säga hur grym jag är, hur bra jag är, hur snygg jag är, motivera mig och ha pepp-talk med mig. 

Tur är att jag har min underbara fantastiska vän Linda <3 Hon är bäst, hon stöttar alltid, finns alltid och kommer med strålande råd! Åh nu längtar jag "hem" också! Jag hör inte hemma här, varför bor jag i Hovmantorp? Varför bor jag 36 mil "hemifrån"? 

JÄVLA SKIT ANUS!