Jag HATAR min diabetes!

Nu startar jag krig mot min diabetes! Jag bestämde mig för länge sedan att diabetesen inte får kontrollera mig, det är jag som kontrollerar den. Men hur jag än försöker så kan jag inte få kontrollen. Jag har den senaste veckan/ tio dagarna varit otroligt duktig på att ta blodsocker. Jag har verkligen försökt och jag slog vad och lovade sjuksköterskan att jag skulle få in vanan att ta minst 2 blodsocker per dag. Jag har tagit åtminstonde 4 om dagen om inte mer vissa dagar, och vad får jag i gentjänst? Ett blodsocker svängigt som den värsta berg- och dalbana jag kan tänka mig. Jag ligger ständigt högt, jag tar mycket insulin, inget händer, jag tar lite lite till för att få en effekt och blodsockret sjunker ner till hell. 
Jag trodde det skulle bli lättare att kontrollera om man tog blodsocker men det är det ju banne mig inte. Jag tror jag har fåt 4 värden mellan 4 och 8 på 10 dagar!!!!!! Jag har tänkt på vad jag äter, jag småäter inte, jag äter regelbundna måltider som frukost, lunch, middag och kvällsmat.

Jag har gjort så mycket framsteg på ett år nu! Mitt HbA1c har gått från 87 (gamla 9.3) till att ligga på 61 (gamla 6,9). Det har inte varit lätt det kan jag säga, men jag har gjort enorma framsteg, mitt mål är bara att hålla det bra och gärna under 62 (gamla 7,0). 
Jag tänkte att jag har kommit så långt att få ner HbA1c till 61 (6,9) utan att ta ett enda blodsocker så kommer det ju bara bli lättare när jag mäter och kan kontrollera och korrigera där det blir fel, men nej då. Då ska det börja svänga och jag mår dåligt både fysiskt genom en enorm trötthet, huvudvärk, illamående m.m. och psykiskt genom ett mental breakdown, stress, krav på mig själv, och min innerliga önskan att en dag kunna säga att jag nått mitt mål.

Slangarnna krånglar (plastslangen viker sig, stålkanylen gör ont som fan att sätta), man måste ju byta var annan dag också för att inte få inflammationer eller torka ut huden, blåmärken och ömheti bägge underarmar efter alla stick, magen sönderstucken utan möjlighet att kunna sätta slangen någon annan stans då slangen är för kort för att kunna ha pumpen i bh:n utan att slangen spänner. 

Jag har ingen som riktigt förstår hur det känns när det svänger såhär. Jag har min fantastiska sambo som stöttar och försöker förstå och hjälpa så gott han kan, en mamma och pappa som också försöker förstå, men vad hjälper det. De kommer ju aldrig förstå. Det enda de kan ha en liten aning om är hur ett lågt blodsocker känns då de inte ätit på länge och varit fysiskt aktiva, men det är ju långt ifrån vad ett  diabetes-lågt värde känns som. 

Jag önskar att de kunde komma på någon form av botemedel så att man kan slipa jäkelskapet någon gång. Bara den lilla saken med ett mirakel-piller som gör att det inte svänger så mycket utan håller blodsockret på en jämn nivå hade varit som att vara i himlen! 
Men självklart kommer de ny-debuterade få behandlingen först och man jobbar med vaccin, sedan kommer de unga får behandlingen och jag som så många andra kommer säkert inte få någon form av botemedel över huvud taget. Jippi!!!!!










 

Kommentera här: