0 Läs mer >>
Hej mina kära läsare!  Nu var det ett tag sen jag skrev senast. Mycket har hänt men det som jag känner att jag måste få skriva av mig dom inte passar någon annan stans kommer att hamna här idag. Som ni vet har jag haft diabetes i över 17 år och känner den ganska väl. Jag har den senaste veckan fått en riktig skräckupplevelse. 

Jag har just nu praktik på avdelning 5 på Centrallasarettet i Växjö, som är en lungmedicinavdelning bl.a. Jag trivs väldigt bra och jag berättade för mima handledare första veckan att jag har diabetes och om jag behöver gå iväg och äta så är det därför. Ingenting har hänt under mina tre veckor som jag nu varit på avdelningen utan i måndags kommer jag till praktiken (vilket är det sista jag minns). Jag kommer dit efter att ha jobbat helgen och är lagom sugen på jobb en dag som denna. Dock inte så mycket att jag är glad att det dom hände, hände. 
Vi hade morgonmöte efter helgen som vanligt och gick sedan in för att få rapport och kolla whiteboardtavlan över patienter. Här har jag fått berättat för mig att jag blev konstig i blicken, stirrig och okontaktbar. Som tur är har jag min goda vän Felicia med mig som säger åt mig att tugga druvsocker. Jag börjar efter detta skaka u hela kroppen och få kramper. Jag blir dessutom helt blå. Som tur är så är jag på sjukhus och hjälp fick jag snabbt. Jag lades i en sjukhussäng, fick en pvk med glukos intravenös injektion och sedan  dropp med glukos. Även HIA (hjärtintensivavdelningen) kom upp och kopplade telemetri för att inte missa någon infarkt.
Jag vaknar till lite kort (har bara vissa glimtar klara) och undrar vad jag gör där när klockan är 20:00??  Jag fick förklarat för mig att klockan var 08:00 och inte 20:00. Hade avdelningschef vid huvudsidan som talade lugnt och sansat med mig medan jag var borta vilket lugnade mig lite. Jag kördes sedan till akuten där jag hamnade på en obs-plats eftersom det varit svårt att få upp blodsockret. Jag kommer hädanefter ihåg det mesta. Jag ser att de tagit artärgas på mig och att de nu ska ta en gång till. Hemskt! Hon grävde! Efter pulsådern?!
Jag fick i alla fall tag i min älskade sambo som kom på direkten. Även mamma fick ett samtal. 

Jag flyttades en timme senare till AVA eftersom blodsockret stabiliserat sig.
Väl där var jag så himla trött så att jag sov nästan hela resterande dygn. Var på en ct-skalle för att utesluta andra orsaker (en gissning) dock ska jag få gå på en eeg-undersökning för att se om min epilepsi kommit tillbaka. Läkaren trodde knappt på mig när jag sa att alla tidigare epilepsi-anfall inträffat i samband med lågt blodsocker. En slum? Tror inte det?
Nu hoppas jag bara att eeg-undersökningen visar något och att jag får börja med epilepsi-medicin så jag slipper kramperna.
Jag sov som sagt resterande tid av dygnet totalt ca 18 timmar. Jag har även en hemsk värk i kroppen! Som träningsvärk men värre! Under mitt anfall bet jag mig även i tungan och jag har nu svårt att inte läspa när jag pratar. Väldigt varm eller kall mat kam jag inte äta.

Jag säger bara en sak..........usch!




diabetes är en djä...