REVOLTENS AVSLUT

Hej igen!
I gårdagens inlägg berättade jag om några av mina allvarligaste situationer jag har haft med min diabetes. Jag har som sagt under ganska lång tid fått slita och kämpa för att hitta någon form av rutiner, någon form av motivation till att ta hand om min kroniska följesslagare. Jag har prövat i princip allt. Det fungerar i en vecka eller möjligtvis två veckor sedan försvinner det igen. 
 
Jag hade en period i mitt liv som jag nu i efterhand kan se var min revolt period. Jag ville förneka sjukdomen, ville inte veta av den och kände mig jagad av den och alla krav som följde med den. Jag försökte ursäkta mig med att det inte var hela världen att jag svängde i bloodsocker och  jag förnekade att diabetes är en allvarlig sjukdom.
 
Det som blev min första vändning från min revolt var mina föräldrars inställning till min diabetes. De har sedan jag fick min diagnos som 4 åring varit på mig och tjatat om att jag ska kolla mitt socker, ta mitt insulin och jag förstod att de gjorde det av välmening men jag blev bara arg. Jag blev ledsen och kände mig påhoppad. Från dera sida började de inse att det inte spelar någon roll hurvida de tjatar eller påminner mig, det hjälper ändå inte. Jag fick kontakt med en kurator som är duktig på diabetes och psykologiska problem till följd av sjukdomen. Hon sa till mig att det ofta är ett vanligt problem hos personer som fått sjukdomen som barn. Då var föräldrarna tvungna att hjälpa barnet med blodsocker och insulin. Detta beteende sitter sedan kvar och när jag som 19-åring flyttade hemifrån blev det som att jag fick diagnosen på nytt och att jag själv fick lära mig på nytt hur jag skulle hantera sjukdomen. Jag har fortfarande problem med min diabetes men jag har nu fått det utrymme och de möjligheter jag behövde för att lära mig och hitta egna lösningar för att klara av min sjukdom. Jag har fått skapa egna rutiner och egna mönster vilket jag som ung inte hade. Det var först för ett halvår sedan jag insåg hur farlig diabetes kan vara och jag försökte desperat komma på någon rutin som skulle hjälpa mig att komma ihåg mina blodsockermätningar och att ta mitt insulin.
 
Jag började med att ställa alarm på mobilen. Det fungerade sådär och jag fick på en facebook-grupp som heter "bolla diabetestankar" tipset om att ladda ner en app i mobilen för att lägg in blodsocker, insulindoser och hur jag motionerar. Jag sökte efter "diabetesdagbok" i  butiken och hittade då en app som heter Diabetesdagboken från tillverkaren mySugr. I denna app kan du lägga in blodsocker, ställa alarm inför nästa blodsockermätning, lägga in vad du äter, bilder och starta utmaningar mot dig själv för att kontrollera ditt diabetesmonster. Det fungerade så himla bra för mig och det höll i sig mer än bara någon vecka. Jag fyllde maniskt i allt under 1,5 månads tid. Det fungerade verkligen bra för att få in rutiner kring mätningar, mat och insulindoser. 
 
Numera har jag som sagt min sensor som mäter blodsockret åt mig och ger mig fantastiska kurvor så appen behövs inte längre men jag kan varmt rekomendera den till alla med diabetes eller föräldrar till barn med diabetes!
 
Livet mot ett bättre HbA1c går framåt!

Kommentera här: