ANDRA BESÖKET PÅ FÖRLOSSNINGEN

Igår kväll vid ca 21:30 drog sammandragningarna igång igen. De kom regelbundet och de gjorde ont. Däremot kändes de annorlunda jämfört med de tidigare. De gjorde mer ont nu än de gjort förut. Annan karaktär på smärtan.

Jag körde på som jag gjort innan. Fortsatte sitta stilla i soffan, andades igenom det jobbiga och försökte slappna av så gott jag kunde. Johan kom hem vid 22 och hjälpte mig att räkna och hålls koll på hur tätt värkarna kommer. Det visade sig att de kom ganska tätt, ca var 10:e minut. Jag fick en känsla vid 23:30 att det inte kändes bra i kroppen, en oro och något som så att det inte ska vara så här. Jag ringde till förlossningen och fick en tid för kontroll på en gång. Vi skulle lugnt ta oss upp till sjukhuset. Väl där fick vi prata med en barnmorska som var väldigt trevlig. Vi förklarade vår situation, vad som hade hänt, när det började, hur ofta och drog igenom min hälsohistoria och om graviditeten varit normal hittills. 
Vi gjorde ett nytt CTG för att kontrollera bebisen men mest för att titta när sammandragningarna kommer och går. 
De tog blodtryck på mig vilket jag tror de gjorde för att utesluta havandeskapsförgiftning. Har tidigare legat mellan 120-130/70-75 vid besöken på specialistmödravården. Vid besöket på förlossningen låg jag på 130/90 vilket är något högre än tidigare. Dock kanske det kan bero på den stressande situationen och smärtan jag kände.
Då jag tidigare i livet  (2-3 år sedan och ännu längre tillbaka) haft besvär med urinvägsinfektioner x flera ville de kolla om jag hade någon urinvägsinfektion som orsakade sammandragningarna. Urinsticka var blank, så ingen urinvägsinfektion har jag, en positiv sak i det hela, yay!

Fick träffa doktorn väldigt snabbt. Tydligen var det en lugn kväll/natt på förlossningen. Hon tittade på livmodertappen via vaginalt ultraljud och var väldigt noggrann med mätningen. Tydligen så ska mätningen göras under en viss period och mätas flera gånger för att avgöra dess längd. Som kortast var den 2,6 cm och det är tydligen det lägsta värdet man går efter. Att den är 2,6 cm innebär att den är kortare än vad den har varit men det ligger ändå inom ett accepterat värde. Vi fick med oss en tablett bricanyl som skulle stoppa värkarna och fick åka hem igen. 

Dessa ständiga motgångar. Hur mycket ska man orka med egentligen? När går gränsen? Jag känner att jag är väldigt nära ett sammanbrott och det är inte alls en härlig känsla. Istället för att ta det lugnt, må bra, fokusera på att göra hemma-spa och baka muffins hela dagarna så får jag detta? Har jag inte fått gå igenom tillräckligt med motgångar i mitt liv? Jag tänker inte dra alla dessa nu gör då kommer jag få skriva i evigheter. Eller har jag gjort mig förtjänt av dessa motgångar? Är det världens sätt att säga, nu ska du allt få din jäkel. Kan det vara så enkelt att jag får dessa ständiga utmaningar för att jag alltid lyckas lösa dem i slutändan, även om jag bryter ihop och sliter mitt hår på vägen? 

Missförstå mig inte. Jag har massor med saker i mitt liv som jag är otroligt glad och stolt över men ibland hamnar det i bakgrunden. Alla fina vänner och familjen som stöttar i vått och torrt. Min underbara sambo och livspartner som slår allt i världen, stöttar, peppar och uppmuntrar. Som ständigt står ut med mig och mina egenheter. 

Summa kardemumma vill jag att det här ska vara över så fort det bara går. Det här barnet har ändrat min personlighet, min inställning till graviditeten och allt runt omkring mig. Självklart, eller det kanske inte är så självklart när ni läser, oavsett så älskar jag barnet mer än något annat och det är efterlängtat. Jag är helt övertygad om att livet som förälder kommer vara lättare än livet som gravid. I alla fall vissa stunder.

FÖRLOSSNINGSVÄSKA OCH DAGDRÖMMAR

Jag har länge funderat på vad man ska ha med sig när det är dags att åka till förlossningen. Min första tanke är att man egentligen inte behöver så mycket grejer. Jag har under väldigt lång tid dragit ut på just detta moment. 

Jag har dock packat ner följande: 
☆ 2 omgångar rena underkläder
☆ Stora mjukisbyxor
☆ Två amningströjor
☆ Tofflor
☆ Mobilladdare
☆ Hörlurar
☆ Schampo, balsam, duschcreme, deo, tandborste och tandkräm
☆ Blodsockermätare 
☆ Ketonmätare
☆ Slangbyte till insulinpumpen
☆ Festis i 3-pack 
☆ Fleecefilt till bebis
☆ Snutte till bebis
☆ Bebiskläder
☆ 1 omgång underkläder till Johan
☆ 1 dosa snus till Johan
☆ 1 energidricka till Johan

Jag vet inte hur aktuellt det är eller om det ens var ett bra inköp att ha amningströja. Men jag får testa mig fram helt enkelt.

Säkert har jag tagit med mig för mycket saker, men hellre det. 


De senaste dagarna har jag gått in mer i en söags bubbla. En bubbla som är långt ifrån verkligheten. De tankar som finns är enbart härliga, underbara och bra tankar inför det dom komma ska. Hur mysigt det kommer vara att få träffa bebisen första gången, hur mysigt och spännande det kommer vara när vi kommer hem från BB. Första turen i barnvagnen, att få visa upp den person som vi väntat på så länge.

Självklart har jag insikt i att allt inte kommer vara på detta sätt när det väl är dags, men det är skönt att ha en undanflykt fråb verkligheten som den ser it just nu. 
Lägenheten är stökig, tvättkorgen svämmar över och behovet av dammsugning är nästan extremt. Kylskåpet behöver fyllas på, sängen behöver bäddas ren och återvinningskärlet behöver tömmas.
Utöver detta har jag fortsatta sammandragningar varje dag oavsett vad jag gör eller inte gör. Smärtan i höfter och ländrygg tröttar ut mig mer än vad det borde. Känslan av att vara uttråkad utan någon möjlighet att komma på något jag skulle vilja göra. Orken är minimal och vad gör man då för att få tiden att gå? Sjunka ner i depp, tycka synd om sig själv, gnälla, gråta och beklaga sog? Ja i bland är det ganska skönt att göra så men ibland behövs bubblan.

UTFLYKTER OCH FÖRELÄSNING

Hej igen.

Igår var en bättre dag. Jag hade en hel del sammandragningar kvällen efter att vi besökte förlossningen. Jag ringde igen vid midnatt och rådfrågade vad jag skulle göra. Enligt varnmorskan var det bästa jag kunde göra att försöka slappna av och sova. Om det skulle vara så att jag inte kan sova på grund av smärtorna skulle vi ringa igen. Jag somnade som en sten, tro det eller ej. Jag sov riktigt gott och vaknade endast 2 eller 3 gånger av smärtan.

När jag vaknade på morgonen så kändes allt lugnt och jag fick en sammandragning precis när jag gick upp men det var den enda. Jag åt frukost tidigt eftersom vi skulle på diaveteskontroll samt till specialistmödravården. 
Diabetesen ligger väldigt stabilt och bra (vilket är ett under!). De senaste 5 dagarna har jag haft 13 som högsta blodsocker vid ett tillfälle. Annars har jag legat stabilt runt 6-7 ungefär. Läkaren tyckte att jag skötte mig exemplariskt och hade ingenting att anmärka på. Jag skulle fortsätta som tidigare.
På specialistmödravården fick vi komma in och göra ultraljud på en gång. Bebisen är rätt stor nu och ci fick se tydligt hur ansiktet ser ut (med lite fantasi). Man kan alltså med ultraljudet i dagens läge se näsborrarna på en bebis som inte ens är född ännu. Så häftigt och en känsla som är närmast overklig. 
Bebisen öigger fortfarande med huvudet nedåt, rumpan åt vänster och benen åt höger, vilket förklarar sparkarna på höger sida. Vid tillväxtultraljud eller TUL som detta räknas som så mäter de bebisens huvud och buk i diameter samt lårbenet. Detta görs flera gånger från och med rutinultraljudet, RUL ca i vecka 18. Vi har gjort 3 mätningar tidigare så detta blev 4e. Måtten förs in i datorn och genererar hur mycket procent som bebisen följer sin viktkurva. Om man ligger plus/minus noll och följer linjen sp kommer benisen att väga ca 3500 gram vid 40 fullgångna veckor. 
De tre första mätningarna som vi har gjort har legat runt 0%, första låg på -1%. Igår låg bebisen på +13%. Min första tanke var panik och vad har jag gjort för att orsaka detta? Men enligt barnmorslan är det ingenting som jag har kunnat påverka genom kost eller med bättre blodsocker. Även fast jag ligger bra i blodsocker är det ändå högre jämfört med friska personers blodsockernivå.
De gjorde även ett nytt vaginalt ultraljud för att kontrollera livmodertappen. Allt såg bra ut där med, den var 3,6 cm vilket var längre än tidigare. Vid detta ultraljudet såg man tydligt barnets huvud som "trycker mot min stackars urinblåsa" som läkaren uttryckte. 
Summa kardemumma blev att allt såg bra ut, minskade sammandragningar och återbesök om 2 veckor för nytt tillväxtultraljud.

Efter denna lilla utflykt åkte vi hem en sväng för att sedan åka iväg och besiktigabilen och käka lunch ute på stan. Hem igen en liten stund för att sedan äta middag. Jag har nämligen gjort en himla god lasagne som blev grymt bra. Recept finns här om någon är intresserad:

http://www.jennysmatblogg.nu/2011/01/13/fajitaslasagne/

Efter middagen var det dags för den sista turen för dagen. Dags för inspirationsföreläsning om förlossning. Jag ska erkänna att jag könde mig skeptisk och inte jättesugen, men vi åkte i alla fall. 

I bilen på väg upp drog mina sammandragningar igång igen och de gör ont. De är korta, ca 10 till 30 sekunder och börjar med att magen blir spänd och hård, både på utsidan och det känns spänt på insidan. Sedan börjar det mola, lite som mensvärk och den spontana känslan är att man vill kura ihop som en boll. Sedan släpper det och försvinner helt. 
Föreläsningen började och det var en väldigt bra föreläsning. Mycket inlevelse, lite rollspel för att hålla igång stämningen och mycket igenkänning. Kan varmt rekomendera de som blir erbjudna detta att gå på en sådan föreläsning för det bar mycket intressant och gav en hel del tips till både den som ska föda och den som står vid sidan om. 
Sammandragningarna ville dock inte släppa utan var ganska täta. I pausen ringde vi förlossningen på nytt som rekomenderade att jag skulle hem och vila. Inte den roligaste ordinationen man kan få om man är lite lätt uttråkad som jag är. Men det jag har gjort sedan dess är vila och sova. Alternerar mellan soffan och sängen. Försöker titta serier men orkar inte fokusera, tröttnar efter ett avsnitt trots att det är spännande. Försöker läsa en bok men samma sak där. Har ni några tips på bra soffaktiviteter får ni mer än gärna tipsa mig! 

Idag har min älskade mamma sagt att hon ska komma och kidnappa mig hem till sig för att skämma bort mig och hålla mig sällskap. Tänk vad bra mammor är! Om jag ens kunde försöka skulle jag inte bli hälften lika bra mamma som min egen mamma. Så jag avslutar med att ge massa kärlek till alla mammor i hela världen ❤