LIVET MED EN BEBIS - OCENSURERAT

Ja numera kan jag stolt titulera mig som förälder. Klockan 00:47 den 2 juni kom Hampus till världen med akut kejsarsnitt på grund av att hjärtljuden gick ner. Förlossningsberättelse orkar jag inte gå igenom nu så det får komma en annan gång. Nej det jag tänkte berätta nu är hur livet som förälder varit de första 2 månaderna, den ocensurerade versionen.

De första dagarna på BB var lite jobbiga. Vi sov kvar där 4 nätter. Hampus fick vara på neonatal avdelningen för att han hade lite lågt blodsocker och behövde få extra mat. Då tog personalen hand om Hampus. Efter 2 nätter så fick han komma till mig på BB och jag kan säga att första natten tillsammans var riktigt jobbig. Vid minsta lilla ljud reagerade jag, minsta lilla rörelse var jag där och kollade så att allt var okej. Jag förstod ingenting av ljuden han gav ifrån sig. Var han hungrig? Dags att byta blöja? Behövde han närhet? Eller var det bara vanligt knorr? Jag trodde att alla bebisar var tysta förutom när de skrek för att de var hungriga eller npgot annat var fel. Så var inte fallet, Hampus knorrade massa men förstod inte att det var vanligt "prat". Det tog nästan 2 veckor innan jag vågade slappna av lite på natten och våga sova själv. Jag vågade inte ha lampan släckt (vilket jag fortfarande inte helt vågar men tränar på) och han fick sova brevid mig i sängen (Vi tränar på att sova i spjälsäng/vagga nu) för att jag kände mig otrygg med att ha honom i spjälsäng eller vaggan. Jag hade dessutom ganska ont i magen efter snittet och då var det lättare att ha honom brevid mig. Jag sov fruktansvärt dåligt och Johan som sedan flera år tillbaka haft svårt att sova sov nu ännu sämre. Vi insåg ganska snart att Johan inte alls mår bra av eller klarar av att ta hand om Hampus på natten vilket betyder att jag var vaken varje natt. Som mest sov jag 2 timmar varje natt. Det var dock en stor hjälp att Johan var hemma fram till 30 juli. 

Jag kan säga att jag fortfarande tycker det är jobbigt att släcka lampan och inte ha koll på honom. Det känns lättare om jag ser honom. 

Hampus har sedan födseln haft besvär med magen. Han har knorrat och varit besvärad och visat obehag när han ska bajsa eller när han fiser. 

Vi har provat alla möjliga sorters ersättning, han får minifom droppar som köps på apotek mot kolik och vi ger Semper magdroppar som är bra bakterier för magen. Allt har säkert hjälpt lite grann men det har inte varit helt bra. Han har haft så svårt att bajsa att vi varit på akuten för det. Troligtvis reagerade han illa på vaccinationen mot rota-virus i kombination med förstoppning. Han har sedan dess fptt resulax varje dag ihop med lactulose för att över huvud taget kunna bajsa och för att försöka underlätta för honom. Barnmottagningen säger att man inte om göra så mycket mera för honom än detta och tarmarna på små barn tar tid innan de utvecklas. Däremot diskuterade vi möjligheten om det kan vara så att Hampus har mjölkproteinallergi och att det är det som orsakar hans förstoppning och magbesvär. Vi fick med oss två små burkar á 250gram och rådet att prova mjölkfri ersättning i 4 veckor. Dessa två små burkar skulle räcka ca 1 vecka. På apoteket kostar 1 sådan burk 249 kronor!!! Heöt otroligt dyrt! Det går dock att få på recept men då måste man ha en diagnos först. Diagnos får man nät man provat att utesluta mjölk i fyra veckor och ser en förbättring så vi kommer behöva köpa flera burkar. 

Jag och Johan har väldigt svårt för att hitta en balans i våran vardag. Johan sover dåligt på natten, jobbar heltid och försöker vara delaktiga så gott han kan och orkar. Det han upplever som största besväret är att inte få vila någon gång. Jag har lite svårt för att hjälpa honom och jag måste också få vila ibland. 

Just nu har vi bestämt att de dagar han jobbar kvällspass tar han hand om Hampus innan jobbet och behöver inte ta hand om honom när han kommer hem och ska upp till jobbet dagen efter. Jag tror det är ett vinnande koncept än så länge. Vi får prova oss fram till vad som passar oss bäst👍

Skriv inläggstext 

Kommentera här: