0 Läs mer >>

Hallå allihopa!

Här tänkte jag försöka sammanfatta hur mitt blodsocker har betett sig under graviditeten hittills. Jag gick in i vecka 29 idag så jag har fram till dess att förklara.

I början av graviditeten som jag upptäckte i vecka 6 var jag extremt nojjig och väldigt rädd för vad som skulle hända om blodsockret låg lite högre än 6,9 eller lägre än 4,0. Jag var stenhård med kosten, åt ingenting som kunde associeras som onyttigt, åt mycket grönsaker och frukt. Det fungerade bra första veckorna innan illamåendet startade i vecka 7 för att sedan eskalera. Jag kontaktade diabetesmottagningen på en gång för att tala om att jag var gravid. Den viktigaste informationen jag fick var att blodsockret skulle hållas mellan 4 och 6 så gott det bara går. Hon informerade att man ofta blir väldigt noggrann och skärper sig när man är gravid vilket kan ses som en morot till bättre HbA1c (medelblodsockervärde). Jag försökte som diabetessköterskan sa att hålla blodsockret inom 4 och 6. Var rädd för att äta onyttiga saker och tog ofta och ganska mycket insulin. Jag upptäckte dock att jag ofta låg lågt, och väldigt lågt trots att jag åt som jag gjort tidigare. Ja gfick sänka mina insulindoser väldigt mycket. Innan graviditeten tog jag vanligtvis 7 enheter insulin till varje måltid, någon enhet mer eller mindre. När jag var so mest insulinkänslig kunde jag äta en hel middag med potatisgratäng, kött, sås och sallad utan att ta något inulin alls och blodsockret låg ändå på 3 i flera timmar. Jag fick även sänka mina basaldoser i pumpen.
Jag vet att jag i början hade väldigt svårt för att inte överkorrigera, dvs. ta för mycket insulin i relation till hur blodsockret låg och vad jag åt. Jag har fortfarande lite problem med detta och har inte alls lärt mig allt men att vänta minst 2 timmar mellan varje insulindos var en av de viktigaste sakerna jag lärde mig samt att ingenting farligt händer om blodsockret enstaka korta stunder ligger högre än 7.

"Runt vecka 15-18 någonstans om jag minns rätt kunde jag äta som vanligt och illlamåendet var bättre. I samband med det kunde jag höja mina doser och ta åtminstonde 3 enheter till måltiderna. Successivt har jag behövt öka så smått men den största skillnaden blev när gryningseffekten började runt vecka 20.

Gryningseffekten innebär att när kroppen är redo att vakna utsöndras kortisol i blodet som gör att blodsockret sticker iväg och blir högre utan att du äter något. Jag vet att jag runt kl 05:30 börjar stiga i blodsocker för att avta runt kl 09:00-10:00. Jag tog upp detta på diabetesmottagningen och fick tipset att ta min måltidsdos 30 minuter innan måltid för att bli av med toppen på blodsockerkurvan. Det blev bättre av dettta men var svårt att komma ihåg och framför allt när man går upp kl 05:10 för att gå till jobbet. 

Runt vecka 24-26 ökade mitt insulinbehov och jag behövde successivt öka mina insulindoser och jag märkte att jag oftare låg runt 9 i blodsocker. Jag försökte att justera och kom på i vecka 26 att jag behöver en ganska kraftig höjning av frukostinsulinet. Från att ha tagit 7 enheter innan graviditeten till att sänka och inte ta något insulin alls, tar jag nu ca 12 enheter till en grov smörgås med lågt kolhydratinnehåll på 15 gram per skiva.

Det svåra med att vara gravid och ha diabetes samtidigt är att man är så himla noga med att ligga bra i blodsocker. Jag upplever även att det är svårt att ha 100% fokus på jobbet och 100% fokus på diabetesen samtidigt. Det är ofta jag glömmer att titta hur blodsockret faktist blev efter frukost eftersom jag är så inne i det jag håller på med på jobbet och tvärt om. Jag tror det är mycket viktigt att man tänker på sig själv under graviditeten. Min barnmorska sa till mig att alla diabetiker som genomgår en graviditet gör ett enormt arbete som tar så himla mycket kraft och energi att man oftast inte inser hur mycket man kämpat fören efteråt. Jag låg innan graviditeten på 69 i HbA1c och har sedan starten fått ner det till 43 vilket är ett fantastiskt bra HbA1c som alla är mycket nöjda över. Det går om man bara ger allt man har för att få det att fungera. Det som har hjälpt mig under graviditeten är den täta kontakten med diabetesteamet. Jag går på besök med 1-2 veckors mellanrum och det ger mycket bra råd och tips hur man ska förbättra sina värden. Alla ligger olika i blodsocker och behöver göra olika stora/små ändringar och tidsramen är olika för alla när eller om ens insulinresistensen infaller. Jag har haft stor hjälp av en diabetesgrupp för gravida och föräldrar med diabetes på facebook som jag kan rekomendera alla. Jag har fått otroligt bra tips där och man kan fråga i princip vad som helst utan att känna sig dum.

BLODSOCKER OCH GRA...

0 Läs mer >>

Hallå där allihopa!

Idag är första dagen på trimester 3, ÄNTLIGEN! Nu är det inte långt kvar på graviditeten. 
Sist jag skrev var i mitten på januari och då funderade jag på att komma tillbaka till jobbet. Jag kom tillbaka till mitt stressiga jobb som sjuksköterska den 19 januari och började direkt på 100%. Det var en stor omställning efter att ha varit hemma i nästan 2 månader. Stressen var hög men jag kände samtidigt en enegri som jag saknat länge. Jag orkade ta tag i patienternas komplicerade situationer, jag rensade läkemedelsrummet och jobbade på ordentligt. Alla mina kollegor sa att de var glada att jag äntligen var tillbaka och jag kände mig så lyckligt lottad. 

 
Energin höll i sig ca 1 månad och efter det märkte jag hur min hjärna på något sätt "checkade ut" och inte fungerade lika effektivt som den gjort tidigare. *Jag orkade inte längre lösa alla problem som är nödvändiga för patienterna, fick ångest över att gå till jobbet då jag kände att det jag gör inte är bra nog eller tillräckligt. Jag tog då upp problemet med min chef och funderade på att gå ner till 75% istället för 100%. Jag pratade med läkare på specialistmödravården och beskrev min situation och de föreslog en sjukskrivning på 50% för att korta ner arbetsdagarna för att få mer tid till återhämtning. Så nu jobbar jag 50% och det fungerar faktiskt. 

Idag gick jag in i sista trimestern och därmed är jag i vecka 29 nu. Det känns i kroppen, det ska jag inte undanhålla. Jag börjar bli mer andfådd än jag varit tidigare, framför allt när jag går upp för trappor eller för en uppförsbacke. Jag kan inte riktigt böja mig ner och knyta skorna som jag förut och den enorma tröttheten som jag upplevde i början av graviditeten har nu kommit tillbaka. Jag sover oerhört mycket. Minst 8 timmar på natten men gärna 10 timmar. Efter jag kommit hem efter jobbet är jag helt slut och somnar på soffan mellan 2 och 4 timmar. Resterande tid som jag inte sover eller jobbar så försöker jag att äta så gott jag kan. Då bebisen är ganska stor trycker den överallt i magen och framför allt trycker den ihop magsäcken så jag får inte plats med så mycket mat som jag brukar. 
 
Jag tog fram bilden jag tog när jag precis hade tagit mitt graviditetstest (bilden till höger) och hur magen ser ut idag (bilden till vänster). Titta vilken skillnad!!!! 
 
Det som har hänt det senaste är väl inte så mycket mer. Vi gjorde rutinultraljudet i vecka 19 och allt där såg bra ut. Två eller tre veckor senare gjorde vi kontroll ultraljud på bebisens hjärta som också såg bra ut. Senaste ultraljudet var vi på för 2 veckor sedan och det var första tillväxtultraljudet när de mäter hur stor bebisen är och en första viktuppskattning. Då vägde den ca 950 gram, det är ungefär som 1 kg mjöl. Min vikt har faktiskt gått upp nu men inte så farligt mycket. Första vikten vi tog var 79 kg i vecka 8 eller 9. Nu väger jag 82,2 kg. Beroende på hur man räknar så har jag gått upp 3 kg eller om man inkluderar tiden då jag kräktes och gick ner 6 kg så har jag gått up 9kg totalt. Allt beror som sagt på hur man räknar. 
Jag tänkte förklara och skriva om mitt jobbiga blodsocker också men jag känner att det får bli ett inlägg för sig så ni får vänta till en annan dag så ska jag beskriva min jobbiga diabetesresa under denna graviditeten. 
 
Avslutar inlägget med två underbara bilder på mina små älskade monster Nahla och Smilla. Ha det toppen!
 

FÖRSTA DAGEN PÅ TR...