FÖRSTA DAGEN PÅ TRIMESTER 3

Hallå där allihopa!

Idag är första dagen på trimester 3, ÄNTLIGEN! Nu är det inte långt kvar på graviditeten. 
Sist jag skrev var i mitten på januari och då funderade jag på att komma tillbaka till jobbet. Jag kom tillbaka till mitt stressiga jobb som sjuksköterska den 19 januari och började direkt på 100%. Det var en stor omställning efter att ha varit hemma i nästan 2 månader. Stressen var hög men jag kände samtidigt en enegri som jag saknat länge. Jag orkade ta tag i patienternas komplicerade situationer, jag rensade läkemedelsrummet och jobbade på ordentligt. Alla mina kollegor sa att de var glada att jag äntligen var tillbaka och jag kände mig så lyckligt lottad. 

 
Energin höll i sig ca 1 månad och efter det märkte jag hur min hjärna på något sätt "checkade ut" och inte fungerade lika effektivt som den gjort tidigare. *Jag orkade inte längre lösa alla problem som är nödvändiga för patienterna, fick ångest över att gå till jobbet då jag kände att det jag gör inte är bra nog eller tillräckligt. Jag tog då upp problemet med min chef och funderade på att gå ner till 75% istället för 100%. Jag pratade med läkare på specialistmödravården och beskrev min situation och de föreslog en sjukskrivning på 50% för att korta ner arbetsdagarna för att få mer tid till återhämtning. Så nu jobbar jag 50% och det fungerar faktiskt. 

Idag gick jag in i sista trimestern och därmed är jag i vecka 29 nu. Det känns i kroppen, det ska jag inte undanhålla. Jag börjar bli mer andfådd än jag varit tidigare, framför allt när jag går upp för trappor eller för en uppförsbacke. Jag kan inte riktigt böja mig ner och knyta skorna som jag förut och den enorma tröttheten som jag upplevde i början av graviditeten har nu kommit tillbaka. Jag sover oerhört mycket. Minst 8 timmar på natten men gärna 10 timmar. Efter jag kommit hem efter jobbet är jag helt slut och somnar på soffan mellan 2 och 4 timmar. Resterande tid som jag inte sover eller jobbar så försöker jag att äta så gott jag kan. Då bebisen är ganska stor trycker den överallt i magen och framför allt trycker den ihop magsäcken så jag får inte plats med så mycket mat som jag brukar. 
 
Jag tog fram bilden jag tog när jag precis hade tagit mitt graviditetstest (bilden till höger) och hur magen ser ut idag (bilden till vänster). Titta vilken skillnad!!!! 
 
Det som har hänt det senaste är väl inte så mycket mer. Vi gjorde rutinultraljudet i vecka 19 och allt där såg bra ut. Två eller tre veckor senare gjorde vi kontroll ultraljud på bebisens hjärta som också såg bra ut. Senaste ultraljudet var vi på för 2 veckor sedan och det var första tillväxtultraljudet när de mäter hur stor bebisen är och en första viktuppskattning. Då vägde den ca 950 gram, det är ungefär som 1 kg mjöl. Min vikt har faktiskt gått upp nu men inte så farligt mycket. Första vikten vi tog var 79 kg i vecka 8 eller 9. Nu väger jag 82,2 kg. Beroende på hur man räknar så har jag gått upp 3 kg eller om man inkluderar tiden då jag kräktes och gick ner 6 kg så har jag gått up 9kg totalt. Allt beror som sagt på hur man räknar. 
Jag tänkte förklara och skriva om mitt jobbiga blodsocker också men jag känner att det får bli ett inlägg för sig så ni får vänta till en annan dag så ska jag beskriva min jobbiga diabetesresa under denna graviditeten. 
 
Avslutar inlägget med två underbara bilder på mina små älskade monster Nahla och Smilla. Ha det toppen!
 

Kommentera här: