TISDAGSTANKAR

Igår kväll somnade vi vid 23:30. Hampus ville inte ligga i spjälsängen såklart. Han låg där i 30 minuter och vred sig utan att somna innan jag gav upp och lade honom i sängen bredvid mig. 

Vi sov till 03 och då var det matdags. Efter maten blöjbyte och då vaknar han till ordentligt och vill inte somna om. Vid 03:30 gav jag upp och väckte johan. Han fick försöka få honom att somna. Vid 05:30 hade han somnat och fick sova vidare på min arm fram till 07 när det var matdags igen. Vi lyckades dock somna om efter det vilket sällan händer. Vid 09:30 var det dags att vakna. Hampus fick gröt till frukost plus ersättning såklart. Spännande att ge honom gröt för han tycker verkligen om det. Han lutar sig fram mot skeden och nästan kastar sig framåt för att få in den i munnen. Däremot vet han inte vad han ska göra med tungan så mycket av gröten kletar överallt. Det lättaste är nog att vara ha blöja på sig för att det kletar så. Ni ser ju själva.

Efter gröten var han uttråkad och oavsett leksaker eller vad vi gjorde var inget bra. Vid 11:15 var både jag och Johan  helt slut. Hampus var trött och behövde sova. Jag tänkte att jag skulle ta till det som alltid funkar. Även om han inte alltid somnar så är han i alla fall lugn en stund. Vi tog på selen och mössa och tog en promenad. Det är himla skönt när man väl kommer ut faktiskt. Ändå sedan onsdag förra veckan har jag promenerat lite varje dag. Det gör gott för både kropp och knopp för både mig och Hampus. 

Efter promenaden var Hampus pigg i ca 1 timme innan han blev uttråkad och gnällig igen. Efter en del skrikande, matvägran och några djupa andetag av både mig och Johan så lyckades han somna i Johans famn. Både jag och Hampus däckade fullständigt av utmattningen. Vid 16-tiden kom min mamma och hämtade mig och Hampus för lite mormor mys. Hampus och mormor läste saga, lekte med leksaker, åt gröt och badade i plastbalja. Jag fick pratat av mig, kom iväg hemifrån och kunde faktiskt slappna av när vi var iväg vilket var skönt. Så fort vi kom hem så satte jag honom i gungan och det tog ca 10 minuter så sov han och jag kan ha e  lugn kväll. Nu ska jag försöka att koppla av. Jag ska göra endast det som är nödvändigt, hänga upp en maskin tvärt och diska nappflaskor sedan ska jag kolla film i lugn och ro och försöka somna tidigt. 

Imorses ringde jag ett argt samtal till vårdcentralen. Läkaren skulle ringt mig i torsdags eller fredags eftermiddag men jag hade inte hört något. Vårdcentralen läste i journalen där det står att han försökt ringa på torsdagen men inte kommit fram och därför skickat ett brev om att återkomma med rätt nummer. Trots att jag berättade mitt mobilnummer i tisdags när jag ringde första gången så har de gjort fel och vänt på två siffror, 93 istället för 39. Ja ja, det rättade till sig och hon berättade att hon skulle tala om för doktorn och han skulle ringa så fort han kunde. Det tog 2 timmar så ringde han upp. Jag förklarade hur jag mår och att allt känns jobbigt. Jag förklarade även att jag känner igen mitt mående och tecken på vad jag kanske tror är början till depression. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och han tyckte det var bra att jag har kontakt med psykolog samt familjecentrum. Vi kom fram till att sjukskrivning troligtvis är bästa alternativet för tillfället, då måste Johan vara hemma och vara föräldraledig medan jag är sjukskriven. Detta kommer göra att jag får mer hjälp, kamske kommer iväg på saker utan Hampus som tex träning och meditationsgrupp. Vi bokade in att träffas på fredag för att skriva läkarintyg samt lägga upp en plan. Det känns bra. Nu kan jag slappna av mera, slippa tänka på att Johan måste iväg, Johan måste vila och liknande. Jag behöver inte ställa krav eller bedöma vad som är rättvist längre vilket känns bra. Dock ser jag på Johan att han är sliten. Han tycker det är jobbigt att se att jag inte mår bra samt att han har fått göra mycket mer än tidigare och det verkar ändå inte som att det hjälper. Det gör det dock men jag har glömt att säga det. 

ATT GRÅTA UT

ATT bara få gråta färdigt, släppa taget av allt det jobbiga är bra ibland. Det är som att allt som är jobbigt formas till små droppar som lämnar kroppen en efter en. Man måste få ur sig allt det som är jobbig och tungt. Vissa saker går bara inte att sätta ord på och det får komma ut som tårar. Jag har gråtit mycket de senaste tre veckorna, nästan dagligen. 


Johan har som sagt varit ledig i helgen och igår åkte han till Kungälv för att hälsa på vår kompis Erik. Samtidigt som Jihan försvann kom Linda upp och hälsade på. En välbehövlig helg med tjejprat. Känns som jag tjatade hål i huvudet på henne om mina problem och hur jobbigt det är med småbarn. Hon skämde dock bort mig med ansiktsmask, fantastiska hudprodukter och gav mig samtidigt en ny frisyrmedan hon troget lyssnade på mitt tjat. Självklart hjälpte hon till med Hampus när han var ledsen. Dock har han det senaste varit otroligt mammig. Ingen annan får natta eller ens mata honom för han blir ledsen. Gör att man blir lite stolt men samtidigt är det väldigt krävande. Johan var borta i 24 timmar ungefär och jag var helt slut när han kom hem. Hampus somnade hos pappa och vi åkte till min mamma och pappa och åt middag på eftermiddagen. Vi fick dock skynda oss hem eftersom vi inte viööe att han skulle somna en kort stund för att sedan vakna igen och inte somna om = övertrött bebis som är omöjlig att söva. Han gallskrek hela bilfärden hem och jag var otroligt arg och irriterad på honom. Väl valda ord sades i bilen och jag kände att mitt huvud var på väg att explodera om jag hör mer skrikande. Väl hemma fick jag stänga in mig i sovrummet och skrika ur min frustration i kudden. Tillslut däckade han av trötthet och sov i 2 timmar.vaknade av en mardröm och vi busade en liten stund i soffan innan han fick pyjamas och gröt. Han hade gröt i hela ansiktet, på händer, armar, pyjamas, på bordet och på mig. Det roliga är att han är så uppspelt när han får gröt. Gapar stort och lutar sig fram över skeden som att det inte går fort nog. Sedsn hamnar hälften utanför munnen och hälften i munnen. Men han är söt! 
När Johan sa att han skulle lägga sig så fick jag ett bryt. Jag kände en extrem ångest "INTE EN NATT TILL" vilket känns skit! Johan erbjöd sig att ta natten men jag vet att det kommer bli värre för mig imorgon på dagen. Vi kom därför överens om att jag väcker Johan så tidigt som det behövs och att jag då går och lägger mig och sover. Det känns som en bra deal. 

Imorgon kommer jag ringa vårdcentralen och skälla på dem. Som jag skrivit i tidigare inlägg så ringde jag i tisdags och då sa de att en läkare skulle ringa mig i torsdags eller i fredags eftermiddag. Det var dock ingen som ringde så nu ska jag ringa och skälla. Jag mår väldigt mycket sämre och nu är jag vad jag tror arg eller jävligt irriterad på att må så här. Boka in en tid så vi kan träffas så att du kan skriva ut antidepressiva och ångestdämpande så är det klart på 10 minuter, hur svårt kan det vara?

Bjuder på två fantastiska bilder på Linda och Hampus.

LITE LJUS I LIVETS MÖRKER

Hallå där! Här kommer ett försök till ett positivt inlägg utan försök att lägga på massa filter, duktighetskomplex eller liknande. 

De senaste dagarna har dock varit ljusare. Jag skrev i tisdags senast och då var det väldigt mörkt och jobbigt. 
På onsdagen bestämde jag mig för att gå till öppna färskolan med Hampus i bärselen och vagnen som packåsna. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad dit trots mulet väder så skulle jag ta bussen hem eftersom jag trodde det skulle börja regna. Promenaden på ca 3 km tog ca 40 minuter med alla backar upp och ner. 
Väl på förskolan var det inte så mycket folk när jag kom dit vid 09:30. Men jösses vad många som kom! Som mest var det 35 barn med tillhörande mamma på en gång! Helt otroligt. Det var rekord och det var oklart varför det var så många just den gången. Ingrid som är barnsjuksköterska pratade om vad man gör om sitt barn sätter i halsen. Mycket lärorikt! När klockan var 12 kände jag att det var för mycket folk, fär varmt och Hampus började bli trött. Jag kände att det inte var läge för att sätta honom i vagnen utan tog selen på en gång. Vi tog följe tillsammans med en annan mamma och hennes son som bor ganska nära oss. När vi var framme vid vårt kvarter kände vi för att utöka promenaden och därmed även tuppluren ytterligare eftersom det var strålande solsken när vi gick från förskolan. Totalt promenerade jag alltså 2 timmar och 9 minuter! Jag gick 1,7 mil, vilket är rekord för mig. Snacka om långpromenad! 

Efter promenaden gick vi in och Hampus var på strålande humör efter tupplurspromenaden. Han hade sovit i 1 timme vilket är länge för att vara honom. Vi lagade pastasallad till lunch och han satt nöjt i sin gunga och tittade på medan jag grejade. Min kollega Frida kom och hälsade på och vi pratade länge. 

På kvällen vid ca 18 tiden var Hampus hungrig och ficl smaka gröt första gången vilket han tyckte var gott. Tittade dock på ingredienserna och den innehöll en hel del socker så det var väl inte konstigt. Han somnade vid 19 tiden och åt igen vid ca 23. Sedan stod han sig ändå fram till 05:00 på det. Kvällen därpå gjorde vi samma sak. Gröt på kvällen vid 18 eller 19 tiden och sedan fick han mat vid 21:30. Han åt inte fören klokan var 04:30 nästa gång. Jag vet inte om det är ren slump eller om det är gröten som gör honom mätt längre. Han får ca 3-5 skedar med gröt i nuläget i kombination med ersättning så det är ändå inte mycket. Oavsett anledning så är det skönt att sova sammanhängande. Igår 0t han 21:30 och somnade ca 23:00 och sov ända fram till 06:00 innan han var hungrig.

Imorgon kommer Linda och hälsar på oss. Hon har längtat efter hampus och och jag efter henne. Det blir en lugn hemmakväll, pizza och vin, tjejsnack och glo med Hampus vilket är allt jag behöver. Längtar ihjäl mig, det gör även Batman.