ATT GRÅTA UT

ATT bara få gråta färdigt, släppa taget av allt det jobbiga är bra ibland. Det är som att allt som är jobbigt formas till små droppar som lämnar kroppen en efter en. Man måste få ur sig allt det som är jobbig och tungt. Vissa saker går bara inte att sätta ord på och det får komma ut som tårar. Jag har gråtit mycket de senaste tre veckorna, nästan dagligen. 


Johan har som sagt varit ledig i helgen och igår åkte han till Kungälv för att hälsa på vår kompis Erik. Samtidigt som Jihan försvann kom Linda upp och hälsade på. En välbehövlig helg med tjejprat. Känns som jag tjatade hål i huvudet på henne om mina problem och hur jobbigt det är med småbarn. Hon skämde dock bort mig med ansiktsmask, fantastiska hudprodukter och gav mig samtidigt en ny frisyrmedan hon troget lyssnade på mitt tjat. Självklart hjälpte hon till med Hampus när han var ledsen. Dock har han det senaste varit otroligt mammig. Ingen annan får natta eller ens mata honom för han blir ledsen. Gör att man blir lite stolt men samtidigt är det väldigt krävande. Johan var borta i 24 timmar ungefär och jag var helt slut när han kom hem. Hampus somnade hos pappa och vi åkte till min mamma och pappa och åt middag på eftermiddagen. Vi fick dock skynda oss hem eftersom vi inte viööe att han skulle somna en kort stund för att sedan vakna igen och inte somna om = övertrött bebis som är omöjlig att söva. Han gallskrek hela bilfärden hem och jag var otroligt arg och irriterad på honom. Väl valda ord sades i bilen och jag kände att mitt huvud var på väg att explodera om jag hör mer skrikande. Väl hemma fick jag stänga in mig i sovrummet och skrika ur min frustration i kudden. Tillslut däckade han av trötthet och sov i 2 timmar.vaknade av en mardröm och vi busade en liten stund i soffan innan han fick pyjamas och gröt. Han hade gröt i hela ansiktet, på händer, armar, pyjamas, på bordet och på mig. Det roliga är att han är så uppspelt när han får gröt. Gapar stort och lutar sig fram över skeden som att det inte går fort nog. Sedsn hamnar hälften utanför munnen och hälften i munnen. Men han är söt! 
När Johan sa att han skulle lägga sig så fick jag ett bryt. Jag kände en extrem ångest "INTE EN NATT TILL" vilket känns skit! Johan erbjöd sig att ta natten men jag vet att det kommer bli värre för mig imorgon på dagen. Vi kom därför överens om att jag väcker Johan så tidigt som det behövs och att jag då går och lägger mig och sover. Det känns som en bra deal. 

Imorgon kommer jag ringa vårdcentralen och skälla på dem. Som jag skrivit i tidigare inlägg så ringde jag i tisdags och då sa de att en läkare skulle ringa mig i torsdags eller i fredags eftermiddag. Det var dock ingen som ringde så nu ska jag ringa och skälla. Jag mår väldigt mycket sämre och nu är jag vad jag tror arg eller jävligt irriterad på att må så här. Boka in en tid så vi kan träffas så att du kan skriva ut antidepressiva och ångestdämpande så är det klart på 10 minuter, hur svårt kan det vara?

Bjuder på två fantastiska bilder på Linda och Hampus.

Kommentera här: