0 Läs mer >>

Den senaste veckan har varit ett mindre kaos. Jag och Johan åkte på spa lördag till söndag. Upplevelsen fick jag av min bästis Kajsa i 25-års present. Vi åkte vid 10:30 och började båda vid 12-tiden. Det fanns en stor "vanlig" pool och en "låg" pool med varmt vatten i. I den låga poolen går min bikini sönder. Det går inte att knäppa överdelen så vi får spontant göra en dubbelknut då jag inte ville betala 800kr för en baddräkt.

Jag klarade faktiskt heöa dags  utan att tänka på Hampus. Det var faktiskt riktigt skönt att vila hjärnan. Jag och Kajsa delade på en flaska bubbel innan maten som ingick i paketpriset. Vi åt en fantastisk 3-rätters middag. Exotisk räkcoctail till förrätt, hängmörad ryggbiff med potatisgratäng och rödvinssås till huvudrätt och creme brulé till efterrätt. När vi ätit färdigt kände jag mig illamående och väldigt snurrig i huvudet. Vi var trötta alla fyra och gick tillbaka till rummen. På vägen tillbaka upptäckte vi ett uppehålsrum och körde några matcher med pingis innan vi gick och lade oss. Jag somnade 22:30 och sov ända till 9:30. 

På morgonen såg jag att vi fått bilder skickade på Hampus och min mamma berättade att allt gått bra. Hampus sov riktigt bra vaknade vid 01:30 och åt sedan somnade han om och sov fram till 07:00! Det händer aldrig hemma?! Jag längtade otroligt mycket efter honom och kastade i mig frukosten.

När vi väl hämtat honom var jag lycklig och kände mig hel igen. Dessvärre tog det inte mer än 1 timme så var jag trött och irriterad igen. Mitt tålamod var som bortblåst och humöret var inte alls bra. Jag tyckte det var förvirrande jag som fått vara ledig ett helt dygn. Kom snart till insikt om att det inte går att ladda batterierna på så kort tid. 

På måndagen var vi hemma i lugn och ro. På tisdagen åkte vi till mitt jobb för att prata med min chef ang. att jag vill ta ut min semester i december samt att jag är sugen på att komma tillbaka några arbetspass efter nyår. Mestadels sugen på ett pass i veckan för att komma hemifrån och träffa kollegorna. Jag var även på besök hos min diabetessjuksköterska. Mitt medelblodsockervärde har gått upp till 72 vilket är ganska högt. Jag förklarade att det troligtvis beror på all stress jag känner och det trodde hon också var rimligt. Jag får fortsätta jobba på blodsockret och ta ett nytt HbA1c om ca 2 månader.

I onsdags var vi på öppna förskolan vilket jag varmt kan rekommendera alla föräldrar! Så trevligt att träffa andra föräldrar och prata om sin situation. Man behöver inte vara någon speciell ålder för att börja. Man tar själv hand om sitt barn när man är där men det finns personal att fråga/be om hjälp. 

Sist vi var där berättade jag för en av pedagogerna att jag inte mår så bra. Hon berättade att de har en specialpedagog som gärna hjälper föräldrar som har det jobbigt. När jag och Hampus var där i onsdags pratade vi med en barnsjuksköterska som heter Kristina. Hon och jag bokade in ett möte nästa vecka tillsammans med Mimmi som är specialpedagog. Fördelen med att prata med dessa människor är att de jobbar centrerat mot familjen. Jag förklarade att det är jobbigt med Hampus, något händer hela tiden och vi mår inte alls bra. Jag sover inte och har svårt att veta hur mycket jag kan "begära" av Johan. Så på torsdag ska vi äntligen dit vilket känns skönt. Onsdag nästa vecka är öppna förskolan igen samt måndag. På måndag har de en grupp med mammor som inte mår så bra och träffas en stund. 

I förra veckan köpte jag lite nya kläder till Hampus. Jag är så himla nöjd! 

Denna helgen har Hampus varit hos sin farmor och farfar för övernattning fredag till lördag. Så skönt för mig och Johan. Han satt vid datorn och spelade hela kvällen medan jag tittade på tv och stickade. Vi beställde pizza och jag drack en flaska bubbel. Vi fick äntligen sova en natt tillsammans i vår säng precis som vanligt. Jag har aldrig sovit så bra som inatt! I vanliga fall sover Johan i sovrummet och jag och Hampus i gästrummet på bäddsoffan vilket gör att jag ofta har ont i rygg/axlar. Hamou s hade det bra, badade och hade mys tillsammans med faster och halvkusin Alex. 

Idag åkte Johan hemifrån vid 11 och var på kalas hela dagen tillsammans med Hampus. Jag fick erbjudande om att stanna hemma och vila om jag ville vilket jag gjorde. Det var skönt men jobbigt samtidigt. Jag insåg en kort stund hur tråkigt mitt liv var utan barn. Visst kunde jag vara mer spontan och göra ingenting utan krav men jag ångrar faktiskt inte att vi skaffade Hampus. 

Jag satt i soffan de första 3 timmarna och gjorde ingenting. Hade vänner som gick på Tv:n i bakgrunden och kollade Facebook. Insåg ganska snart att jag hade tråkigt och tog tillfället i akt och städade. Jag gick ut med återvinningen, tvättade, rensade i garderoben, bäddade rent i sängen, dammsög, diskade nappflaskor som stått i flera dagar och rensade bort gammal mat ur kylen. Efter städandet så bestämde jag mig för att det var dags för lite förändring och slängde i lite ny hårfärg. Blev väldigt nöjd med nya färgen, kastanj.

När Hampus och Johan kom hem var jag överlycklig att få träffa min bebis igen. Först fick jag ett jättestort leende så han har kanske saknat mig med! Han grät eftersom han satt fast i bilstolen men blev världens underbaraste unge när han kom upp. Jag gick och bar honom i en enda lång kram i säkert 30 minuter medan han pratade högt med mig. Tog sedan på pyjamas och han somnade gott i sin gunga och har sovit sedan 20:30. 

Imorgon ska jag och Johan gå och titta på Johan Glans föreställning i Göteborg som Johan fick i 30-års present. Hampus ska vara hos sin mormor och morfar. Mormor har även lovat att hon ska vara hemma hos oss när vi kommer hem så Johan slipper åka och hämta Hampus på kvällen så vi kan ta en öl ihop. 


Oj vilket långt inlägg det blev. Jag ska bara ta upp en sak till. Mitt bärande. Som ni säkert vet vid det här laget så är jag intresserad av babywearing och bär ofta Hampus i bärsjal. Det underlättar vår vardag otroligt mycket. Hampus har aldrig gillat att ligga i vagnen och jag har börjat ge upp med att försöka. Han älskar dock att bli buren och det är ofta jag har ont i axlar/armar för att jag inte orkar bära honom. Provade till en början en trikåsjal men köpte en vävd bomullssjal för ca 1 månad sedan och den här fått jobba näatan dagligen sedan dess. 

Jag har länge funderat på att köpa en ny sjal att variera med. En sjal som inte är lika lång som den vi har som är storlek 7 (över 5 meter). Jag har dock inte tillräckligt med pengar att lägga på en sjal som jag inte vet att jag tycker om. Jag har därför kontaktat ett sjalotek. Det är ett ställe där man kan hyra sjalar vilket är toppen för att prova oloka material, storlekar och märken innan man köper. Jag har hyrt denna skönhet som kommer skickas till mig imorgon, vilket betyder att den borde komma på onsdag eller något. Längtar!!! Värdet på sjalen är 3000 kr så jag kommer vara rädd för att använda den utomhus men kommer användas till att prova nya knyt inomhus. Kolla in skönheten med 48% bomull, 35% merinoull och 17% mulberry silke. Kommer bli en fröjd att sjala!

NÄR STRESSEN TAR ÖVER...

0 Läs mer >>

Besöket hos psykologen gick bra i måndags. Jag fick förklara vilka tankar, känslor och beteenden jag har och beskriva vad jag behöver hjälp med. Det känns som att det kommer fungera bra. Hon förklarade att det inte är konstigt att jag känner som jag gör och att hela situationen är jobbig för oss. Hon trodde att det delvis kunde bero på min bakgrund (har generaliserat ångestsyndrom). Fick inte så mycket hjälp försts gången men nästa gång kan vi kanske göra lite framsteg.

I helgen som var jobbade Johan och därför passade vi på att åka till Kungälv för att hälsa på min BRF Linda och hennes sambo Erik. Vi hade en så otroligt mysig helg måste jag säga! Hampus var lite gnällig och jag visste inte riktigt varför. Under kvällen blev han dock snuvig och ficl feber under natten. Hans första förkylning. Under lördagen var vi bara hemma hos Linda och myste. Vi satt på deras balkong med tända ljus och skumpa medans vi lyssnade på regnet och åskan utanför. Det är så skönt med vänner där det inte krävs mer än lite sällskap, god mat och dryck för att ha en grym dag. Vi gick i myskläder och osminkade. Så himla skönt att inte ha några krav på sig! 

Jag var dock väldigt nervös inför Hampus första tågresa. Jag har vagnen med mig ifall att men han sov riktigt gott i sjalen hela vägen. Jag hade dock vagnen som matstol/babysitter medan vi åt.

Hampus avskyr verkligen att både ligga men även att sitta i vagnen. Det är som om han tror att han missar massor med intryck om han inte blir buren hela tiden. Kul att vi lagt ca 5000 på en vagn som han inte ens tycker om. Dock hoppas jag att det kan ändras näe han blir äldre och vill i och ur med än i nuläget.

Som sagt så här Hampus varit förkyld det senaste oc jag vaknade natten mellan lördag och söndag av att han satte i halsen. Vi låg båda och sov och vaknade av detta. Han fick inte luft och jag fick upp ungen och vände honom ner mot marken och gjorde några lätta ryggdunk innan han började hosta. Han fick upp massor med vad jag tror var snor. Gick i panik in till Johan som tog situationen helt lugnt. Vi ringde 1177 för att få tips på vad vi kunde göra för att underlätta för hampus. De föreslog att lägga en kudde under madrassen vilket vi gjorde och det underlättade när snöret glider ner i svalget snarare än fastnar som det gör när man ligger plant. Vi fick även rådet att ge koksalt i näsan (1 dl ljummet vatten + 1 krm salt). Det funkade toppen! 

Han sov riktigt gott efter vi höjde huvud ändan men han rullar dock av så man får ligga i närheten hela tiden. 


Jag lade honom även i soffan under måndagen och lade då en soffkudde så srt han låg i högläge. Det var dock lurigt! Han började vända på sig och fick en himla fart och var på väg att rulla ur soffan! Jag flög fram och han stoppa honom innan han ramlade över kanten som tur var. Samma dag som detta hände var en riktigt jobbig dag. Hampus var gnällig för att han inte mådde bra. Jag hann knappt att äta mellan varven och kunde knappt kissa på hela dagen. Jag välte ut en hel kopp kaffe över hela vardagsrummet. När jag kastademig fram för att hindra att hampus rullade ur soffan så fick jag kasta en hel nappflaska med ersättning som kletade ner hela vardagsrummet och jag fick blåmärke på knäna. Trött var jag och på väg att få migrän. Lägenheten var rörig och jag kände att jag hade lust att dö!
Inte just i stunden men så här i efterhand kan jag säga att jag kände mig som en riktig supermamma Den dagen.

Samtidigt vill jag passa på att visa er hur det faktiskt det ut i ett hem där småbarn finns. Man tror att det inte kan vara så rörigt eftersom de är så små och inte själva kan dra fram saker, men oj så fel ni har! Så här se det ut en dag henma hos oss (Det finns bättre och sämre dagar, det här är en bättre dag ordningsmässigt).

Det är väldigt mycket disk, framför allt nappflaskor. Man hinner inte duka undan tallriken efter sig för att det kommer en bajsblöja emellan. Skötväskan ska gås igenom, packas och packas om. Babygymmet ligger framme eftersom man i en förhoppning tänkte duscha efter att ha fått spy i håret. Det är otroligt mycket tvätt att ta hand om och det är inte mina eller Johans kläder direkt. Vi snittar två maskiner om dagen vilket innebär att kläder hänger/ligger lite här och var.

J veckan har jag och Hampus inte varit iväg på öppna förskolan som vi egentligen hade tänkt eftersom han har varit sjuk. Vi har dock varit i Upphärad och hälsat på min mormor och morfar. Det är roligt för oss allihopa! Mormor hade köpt ett begagnat babygym till Hampus och han älskade det! Så himla kul att se hur ögonen lyser när han lyckas röra figurerna.

I helgen har jag och Johan fixar barnvakt så att vi ska få lite tid till avkoppling. Jag fick en spa-upplevelse i 25 års present av min bästis Kajsa. Imorgon bär det av til Stenungsund för en övernattning där, spa och trerätters middag. Det ska bli så himla härligt att få koppla av och spva en hel natt utan att bli störd. Däremot kommer det nog bli lite jobbigt också. Man kommer säker undra hur han har det och om allt går bra. Tänka att man hoppas att han inte är för jobbig och att man skrämmer stackars mormor och morfar men det tror jag inte. Vi får hålla tummarna. Jag ska njuta av vin, bubbelpool och god mat med bästis så jag kommer nog vara nöjd ändå.

EN SUPERMAMMAS TANKAR

0 Läs mer >>

När jag skrev mitt inlägg för några dagar sedan var min energi helt slut. Jag kände mig överkörd av stress och orkeslöshet.

Jag kämpade på hela dagen med känslor som inte gick att kontrollera. Jag kände ilska, vilket för mig är en ny och ovanlig känsla. Det exploderade och jag skrek åt katten som var jobbig för hon ville ha mat. Jag grät och var ledsen för att jag i den stunden ångrade att jag skaffade barn. Jag tappade tålamodet för minsta småsak. 

Jag kämpade dock på och överlevde dagen till Johan kom hem vid 17:05. Han tog över Hampus och jag kunde pusta ut. Kände hjärtklappningen trots att jag låg i soffan helt stilla. Det blixtrade i hjärnan. Jag försökte slappna av och inte fokusera på Hampus som jag ofta gör trots att Johan tar hand om honom. Jag kände hyr musklerna värkte efter de många timmar som jag bär honom under en dag. 
Jag beklagade mig över vad jag skulle göra med mina ömma muskler. Johan föreslog ett bad och sagt och gjort. Det tog ca 1 timme innan min kropp började slappna av. Jag låg hela tiden och tänkte på att "snart måste jag ta hand om honom igen". Jag fick dock ledigt i totalt 4 timmar! Helt underbart. 

När jag vaknade dagen efter så kändes livet gött igen, ganska bra sömn och jag hade lite energi redan på morgonen. Jag tror det är viktigt att ibland få (läs tvinga) ledigt och att faktiskt våga lita på att den som tar hand om barnet vet vad denne gör och säger till om det blir jobbigt.

I onsdags var vi på öppna förskolan och det var precis som förra veckan väldigt trevligt! Så härligt att träffa andra föräldrar och andra bebisar, byta erfarenheter och bolla tankar. 

På torsdagen åkte vi till min mormor, Hampus gammelmormor Britt. De älskar honom och blir så glada när vi kommer och hälsar på. Hamou s var väldigt lycklig under eftermiddagen och skrattade och pratade. Han har nyss lärt sig att göra olika tonläge och det är himla kul att prova.

Idag har vi träffat ni  kollega Frida och käkat lunch på strandgatan. Jag får alltid statusuppdatering om läget på jobbet vilket är himla kul. Jag saknar mina kollegor otroligt mycket! 

Imorgon ska jag och Hampus åka tåg för första gången tillsammans. Vi ska åka och hälsa på våra bästa vänner Linda och Erik. Kommer bli så mysigt och detta har jag längtat efter länge!!! Bara mysa, snacka och får hjälp med Hampus. Underbart!!! 

ATT VÅGA VILA OCH SLÄ...

1 Läs mer >>

Jaha då har vi ytterligare ett inlägg på ingång. Jag vill varna för att det kommer vara ett negativt och tungt inlägg.


Häromdagen skrev jag kl 07 när vi haft det tufft. Det är ofta jag bryter ihop numera för att jag är så himla trött. Tröttheten är inte alltid orsakad av sömnbrist utan tröttheten är även mentalt. Jag var verkligen inte inställd på att det skulle vara så här att vara småbarnsförälder. Jag visste att vi skulle sova dåligt på natten pga skrik men inte att jag och Johan skulle ha separata sovrum. Jag var inte förberedd på att jag måste ta varje nattpass eftersom Johan blir ett vrak om han har en enda natt. Han med sin redan dåliga sömn har det ännu jobbigare sedan Hampus kom till världen. 

Jag vet inte om det bara är vi som är helt slut eller om alla känner så här. De som har barn sedan tidigare säger att vi ska passa på att njuta av den här tiden men hur sjutton gör man då? Jag försöker och lyckas njuta när Hampus är trött och vill mysa nära och halvsover på mitt bröst. Jag lyckas även njuta de stunder när han är glad, nöjd och ligge roch skrattar och jollrar. Däremot är dessa stunder väldigt få under en dag.

Han är hungrig 6-8 gånger per dygn och skriker hysteriskt. Oftast inträffar hungern precis när vi ska gå iväg någon stans eller när vi är på väg hem. Svetten rinner, stressen börjar krypa i magen och man ökar på stegen hem i takt med att vänligheten ökar. Gallskriket i trapphuset innan man fått upp vagnen för trappan är ett faktum och man hoppas att grannar inte ska klaga på att vi är högljudda. In och mata snabbt, medan man är superstressad blir inte alltid bra. Samtisigt som han äter så bajsar han en rejäl laddning som luktar apa. Man ska ju inte tro att man kan ta en paus i matningen flr att byta blöja. Nej då man får helt enkelt sitta kvar i bajslukten som för övrigt är HEMSK! Efter det får vi en lugn stund med mys och prat.

Alla säger att bebisar sover så mycket i början. Det gör bannemig inte hampus! Det är aldrig så att vi kan lägga honom i soffan/sängen och så somnar han. Oh nej. Han vill ligga nära och sova på armen eller bröstet. Det är i och för sig väldigt mysigt för hur länge gör de det under sin livstid MEN, när man föera gånger om dagen måste bära en bebis så skriker axlarna och ryggen av smärta för att man inte orkar bära. Då är vi väldigt tacksamma för bärsjalen och gungan. Det är dock inte alltid han somnar där heller. 

På en hel dag är det väldigt lite utrymme för egentid. Det är inte bara det att man är hemma och ska ta hand om en bebis. Man ska även sköta hemmet, tvätta nerspydda tröjor, både mina och hampus. Kräks är överallt. Det är kräkfläckar på golvet som man tänker att man ska ta hand om när ungen slutar skrika. Det slutar med att man har en svart luddig fläck som har torkat in. Samtidigt ska det diskas nappflaskor, plockas undan, lagas mat och kanske åka iväg och träffa någon kompis. 

Hur gör man då för att orka? Det gör man inte.... Jag och Johan har dock en himla tur som har föräldrar som ställer upp massor. Det är ofta jag är hemma hos mina föräldrar för att någon annan ska få bära, leka och ta hand om honom en stund. Det ger mig massor av energi att komma hem till min mamma en stund. Få prata med en annan vuxen en stund. EN som förstår hur det är. 

Jag har de senaste dagarna varit i ett emotionellt stormoväder. Känslorna är kaos och jag orkar ingenting. Jag har insett att jag inte kan koppla av ordentligt. När Johan har hand om Hampus så är mitt fokus fortfarande på honom och jag analyserar varenda ljud och rörelse vilket gör att jag aldrig vilar. Stressen är ett faktum och det jobbiga är att den även har satt sig fysiskt. Jag får ofta exem och utslag i hårbotten när jag inte mår riktigt bra. Ofta kliar det och jag får sår i hårbotten som härskar sig när jag är väldigt stressad. Jag har även fått kraftigt håravfall och det är väl kroppens sätt att säga stopp. 

Jag har därför bestämt mig för att träffa en psykolog. Jag har tid dit på måndag och hoppas att jag får bra hjälp där för situationen är i nuläget ohållbar. 👍

Vi har varit på öppna förskolan vid 2 tillfällen och det är också en stor hjälp att få prata med fler föräldrar om hur det är att vara förälder. De har även en hel del stöd att ge tiöl föräldrar genom familjestöd. Det finns en socialpedagog, barnsjuksköterskor och förskolepedagoger som kan stötta. Det ska vi prata om på onsdag nästa vecka. Känns också bra. Behöver ventilera alla tankar, få tips och råd på hur jag och vi kan göra för att hantera situationen. 


Jag uttryckte för psykologen att jag är rädd för att få en ny depression. Det hade verkligen inte varit kul. Men jag har mycket mörka tankar just nu om varför jag blev förälder, att jag vill adoptera bort hampus (tillfällig känsla) och att jag ångrar att vi skaffade barn. Allt detta i en negativ spiral. Ska nog även ringa vårdcentralen för att ev. börja med antidepressiva igen. Har inte tagit dem på flera år men det kanske kan vara bra att börja innan det blir för jobbigt. Dock inga suicidtankar än så länge så det är ett gott tecken! 

EN MAMMAS EVIGA KLAGA...

0 Läs mer >>

När tröttheten slår emot en som en rejäl käftsmäll och man bara vill lägga sig ner och dö.

Tårarna kommer, tålamodet är helt slut och irritationen tar över. Förbannelsen över minsta lilla ynka detalj. Det faktum att bebisen inte somnar om efter andra matningen under nattpasset driver mig till vansinne. Att benen sprattlar, ungen rullar, sätter i halsen, kräks och gör ljud ifrån sig gör att jag absolut inte kan slappna av och somna själv. Hjärnan är övertänt, så mycket intryck, tolkningar av signaler och tankar gör att jag inte orkar någonting. Efter 30 minuter kan jag inte längre bita ihop och hålla borta känslorna. Hamou s får sig en känga av sin trötta mamma: "snälla unge kan du onte bara ligga still och sova nån jäkla gång?" Detta sägs i en gin som är snäppet mer irriterat än det verkar i textformat. Tårarna börjar rulla längs kinderna och jag tänker stilla att jag behöver min sambo. Tänk om vi hade delat sovrum, sovit i samma säng. Det gör vi dock inte, jag och Hampus i ett rum och Johan i det andra. Med tårarna rullande längs kinderna ställer jag mig frågan som jag upprepar flera gånger per dag: ska jag be om hjälp eller orkar jag bita ihop lite till? Imorses var svaret nej det orkar jag inte. Det dåliga samvetet sköljer över mig för att jag väcker Johan 05:50 för att "jag inte orkar mera" medan han som sedan tidigare har svårt att sova ska till jobbet kl 11:30 för att jobba 10,5 timme. Jag ber om ursäkt för att jag väckt honom men säger att jag behöver hjälp. Hampus har vid det här laget lugnat ner sig. Ligger fortfarande och viftar hysteriskt men är lugn och nöjd för övrigt vilket borde få Johan att tänka "väckte du mig för det här?".

När klockan slår 08:00 ska jag ringa till bvc för att få hjälp. Jag klarar inte det här mera. Jag måste få prata med någon,  få tips, råd och stöd. Min hjärna (över)analyserar varenda ljud, varenda rörelse och tonart hampus ger ifrån sig. Jag kan aldrig slappna av ordentligt när han är i närheten. Jag försöker men kan inte koppla av. 

Känslan av att känna sig värdelös och hjälplös som förälder är hemsk. Det var inte så här jag föreställt mig att det skulle vara. Känslan av att känna sig som en dålig mamma biter sig fast som segt tuggummi under en skolbänk. Segt och jävligt äckligt. Hur kommer mina känslor och mitt beteende påverka hampus? Kommer jag någon gång lära mig att hantera min frustration? Johan föreslog att jag skulle låta hampus ligga kvar i sängen medan jag går ut ur rummet och tar en paus på 5-10 eller 20 minuter så får han ligga där. Mina ögon spärras upp i chock och mitt enda svar blir: "Jag kan ju inte lämna honom där! Tänk om han rullar ur?! Eller tänk om han sätter i halsen, onte får luft och jag inte hör?! (Johan menade att han skriker om han vill något). Då kommer det som ska vara en paus istället bli ett stressmoment. Vad händer nu? Somnade han? Varför är det så tyst? Har han satt spy i halsen igen? Överanalysering igen. Analyseringen gör mig otroligt stressad. Stressen har nu sätt sig fysiskt med exem i hårbotten, klåda som blir till små härskande sår samt kraftigt håravfall.
Jag är så skadad och rädd efter den gången när han slutade andas gör att han satte i halsen  när han satt i sin gunga. Det har gjort mig väldigt rädd för att sätta i halsen.

Nä den övertrötta mamman ska nu försöka sova en timme innan jag ska ringa bvc.

NÄR KÄNSLORNA TAR ÖVE...

0 Läs mer >>

Den senaste veckan har Hampus mått riktigt bra. Han verkar inte ha problem med magen längre. Vi har nu gett mjölkfri ersättning i 3 veckor och äntligen bajsar han som vanligt. Vi som gav resulax varje dag för att han skulle tömma tarmen behöver inte göra det längre för han bajsar själv. Dock har han fortfarande behov av lactulose. Så skönt att slippa se honom ha ont och gråta hejdlöst utan att kunna trösta eller göra något. Förstår knappt hur vi orkade.

Det känns som att jag och Hampus har kommit in i någon mindre rutin numera. Han sover ofta väldigt bra på kvällen, somnar runt 21 vilket är skönt,  då får jag tid för att vila och ta hand om mig själv innan nattpasset. 

Hampus sover bra på natten när han väl har somnat. Vaknar endast när han är hungrig. Oftast runt kl 02:00 och 07:00. Jag ska absolut inte gnälla för det hade kunnat vara så mycket jobbigare. Jag tycker dock att det är väldigt påfrestande att vakna 2 gpnger under en natt. Säg att han vaknar vid 02:00 och är hungrig. Då går vi upp , värmer ersättning, matar och rapar samt byter blöja. När det är klart går vi och lägger oss. Förhoppningsvis somnar han på en gång och då är klockan ca 03:00. Men oftast tar det ca 30 minuter att natta honom på nytt. Och trots att jag är trött tar det kanske ca 15 minuter innan jag lyckas somna. Då är klockan 03:45 så vaknar Hampus vid 06:00 och är hungrig igen så börjar karusellen om igen. Så när klockan är 08 är Hampus ofta pigg och pratglad medan jag har min sämsta tid på dygnet. Jag är så extremt trött att jag knappt orkar hålla mig vaken medan han är pigg och vill prata med mig eller se sig omkring i världen. Det är i dessa stunder jag kan bli irriterad på att aldrig få sova en hel natt med 8 timmars sömn. Timmarna får jag ihop utan problem, men att sova och ständigt bli väckt tar på krafterna. Ofta vill jag gå in och rycka tag i Johan och skrika "TA UNGEN NÅGON GPNG FÖR SJUTTON! NU HAR JAG HÅLTL PÅ HELA NATTEN OCH ORKAR INTE MERA! HJÄLP MIG!!". Självklart gör jag inte det och sansar mig oftast. Jag brukar fundera på varför han alltid ska sova så jäkla länge och längta efter att klockan ska bli minst 08:30. Då kan jag väcka honom utan dåligt samvete. Jag vet ju att han också sover dåligt men ibland är jag så himla trött på att vara den starka och den som alltid biter ihop och kämpar på lite till. Det går dock bara att väcka honom så när han jobbar kväll eller är ledig. Jobbar han dagen så börjar han kl 08:00 och då är det bara för mamma att bita ihop...
Oftast så försöker jag att leka lite på morgonen, han får äta frukost, vi pratar på skötbordet, klär på oss och förhoppningsvis kan jag kasta i mig en macka o första koppen kaffe innan klockan är 11:00. Har vi inget planerat så leker vi genom att titta på spegelbilden, räcka ut tungan åt varandra, skratta åt varandra, titta på en kanin skallra och promenera runt i lägenheten (Då brukar jag passa på att plocka samtidigt). Sedan somnar Hampus ofta på förmiddagen och jag passar på att tvätta, hänga tvätt, plocka, dammsuga, duscha och ibland bara ligga i soffan och samla kraft för snart är han hungrig igen och helakarusellen börjar om med matning, blöjbyte, pratstund och lek. Ibland promenerar vi och ibland inte. Det är dock väldigt skönt när man väl kommer ut. Ibland tar vi bara bärsjalen och går till apoteket och bara den stunden räcker. 

Jag kan för övrigt meddela att jag blivit sjalfrälst! Jag hade en trikåsjal som jag köpte lagom till midsommar. Det var så himla mysigt att ha Hampus nära men ändå ha två händer fria till annat. Att inte belasta axlar, nacke och rygg genom att bära på armen var också otroligt skönt. Nackdelen är att det är extremt mycket tyg att ta hand om och innan han är på plats i sjalen är det ett himla gnäll. Väl på plats i sjalen tar det inte lång stund innan han somnar.

Det som är nackdelen med trikåsjal är att tyget är rätt så mycket stretch vilket gör att han med sina 5,7 kg är rätt svajig i ska. Han sjunker ner en del efter att man burit honom en stund. Jag bestämde mig därför för Att leta efter en ny själ och gå över på nästa steg, en vävd sjal. Jag hittade tillslut en fin sjal på en köp och sälj sida på Facebook. Tjejen som sålde sjalen är en gammal kollega till mig. Jag fick därför möjligheten att träffa henne för att prova de två själarna hon hade till salu innan jag bestämde mig. Så här såg den ena ut. Jag valde dock den andra sjalen i ljusblå underbar bomull.

Hampus älskar att sitta i sjalen och spana på omvärlden. Nackdelen är att han är så himla varm och trots att han tycker det är mysigt och gärna somnar i sjalen så kan vi i te skala längre än 1-2 timmar innan han är genomsvett och blir gnällig. 


När jag först beställde den lila trikåsjalen visste jag ingenting om bärande eller bärsjalar. Jag följde instruktionen i häftet som följde med. Det ser svårt ut och ser obekvämt ut men det är det inte. De första 2 gångerna var det svårt men när man lär sig hur man ska knyta så går det lätt. Jag kan varmt rekommendera gruppen "Bärsjalar!" På Facebook.

Mjölkallergi, en tröt...