KÄNSLAN AV ATT INTE ORKA SAMTIDIGT SOM LIVET KRÄVER ATT JAG MÅSTE ORKA

Det har varit en intensiv månad för familjen. Jag har i början på september börjat jobba efter att ha varit föräldraledig i 15 månader. Jag började jobba 75% för att ändå hinna träffas och umgås med familjen när jag inte jobbar.
Utöver den stora förändringen att börja jobba efter ett så passa långt uppehåll utan att jobba mer är 3-4 arbetspass så här jag dessutom börjat på ett helt nytt jobb.
Jag har tidigare jobbat som sjuksköterska på en medicinsk avdelning inriktad på lungsjukvård i 2,5 år (inkl. föräldraledighet). Jag var därefter sugen på att prova något annat och gå ur komfortzonen för att kunna bibehålla min kompetens. 
Sagt och gjort så sökte jag och tackade ja till ett jobb med rotationstjänstgöring. Jag kommer att jobba på en kirurgisk vårdavdelning med inriktning på öron-, näsa-, hals, övre gastro samt kärlkirurgi i 5 veckor. Därefter kommer jag jobba 5 veckor på Öron-, näsa-, hals mottagningen. Så jag kommer jobba 5 veckor i taget på varje ställe och hoppa runt.
Nu har jag gått bredvid 5 veckor och detta är min första vecka som jag går själv. Det är ett tufft jobb med massor med nytt som jag inte kan eller känner till. Jag lär mig massvis varje dag! Jag upplever dock jobbet som spännande och lärorikt, men samtidigt motigt/jobbigt eftersom Det är många patienter och de flesta är väldigt sjuka.


Samtidigt som jag har börjat jobba har även Hampus börjat på förskola. Något som vi främst märkt genom att han konstant är so mig och har något infektion. 
Inskolningen har fungerat bra, jobbigt att lämna honom skrikandes de första dagarna men det gick bra. Det är något som han har glömt sedan efter 5 min har gått.
Den andra veckan började Hampus äta sämre, han vägrade att äta smörgås (vilket är hans favorit annars) och han sov väldigt lite. 
Detta trodde personalen berodde på att han börjat med nya rutiner och att det är en vanlig reaktion av förskolebarn. 
Vi kom en fram till att det är bra om Hampus är på förskolan relativt regelbundet för att komma in i rutinen. Det har dock varit svårt eftersom  han varit sjuk i omgångar och behövt starta om igen. 

Nu senast var Hampus hemma från förskolan med höstblåsor. Han såg ut som en tonåring med finnar runt hela munnen. Han hade även blåsor i munnen, benen, ljumskar och runt ändtarmen.