VREDESUTBROTT, VABRUARI I NOVEMBER OCH LIVETS ÖVRIGA FUNDERINGAR

Hej allihopa! 
 
Det går några månader mellan varje inlägg men det är så kul varje gång jag går in och smygkikar på statistiken och ser att det fortfarande är en hel del som läser mina inlägg. Himla roligt tycker jag och och det gör mig inspirerad till att fortsätta skriva öppet och ärligt  om allt mellan himmel och jord.
 
Vi har haft en intensiv och ganska jobbig höst om jag får säga det själv. Det är kanske inte så konstigt dock eftersom vi har en energisk kill som numera passerat 1,5 årsstrecket. 
 
 
Denna lilla energiska lilla krabat har sedan slutet av augusti gått på förskola. Det var en tuff start som varken jag eller Johan hade räknart med. Han ville inte äta, inte sova och var väldigt ledsen när vi lämnade. Det hela blev dock lättare i början av november och troligtvis behövde han bara vänja sig vid omställningen. Såklart tar det lite längre tid för vissa och det är helt okej. 
 
Problemet vi har fått nu är att jag blev sjuk den 20/11. Jag fivk ont i magen sent på måndag kväll den 19/11 och kunde knappt ligga stilla pga smärtan. Jag tänkte dock att det lugnade sig på morgonen och att jag skulle avvakta. Kanske var det en annorlunda mensvärk eller var det kanske förstoppning då jag vanligtvis är trög i magen. Sagt och gjort, jag avvaktade och tyckte smärtan blev lite bättre under dagen. Dock blev det värre igen under eftermiddagen så jag åkte in till akutmottagningen vid 16:30. 
Jag blev väl omhändertagen, blodprover och kontroller togs, det lyssnades på tamljud och klämdes på magen. Jag fick träffa en kirurgläkare som var så himla trevlig så jag vet inte vad!! Han trodde att det var blindtarmen som spökade och att jag troligtvis behövde operera bort den. Det var väldigt tydliga tecken på blindtarmsinflammation eftersom infektionsprover var förhöjda, jag hade feber och smärtan hade "vandrat" från naveln och ner mot höger sida. De ville dock göra en gynundersökning för att utesluta att det inte var någon cysta på äggstockarna som hade brustit. Jag fick göra ett vaginalt ultraljud och allt såg bra ut och det bestämdes att jag skulle opereras sent under kvällen, under natten eller i värsta fall tidigt imorgon bitti. 
Jag kom upp till vårdavdelning, fick duscha med hibbiscrub x 2, ta av mina smycken och ta på mig en enormt snygg operationsskjorta med tillhörande knästrumpor. 
 
 
Jag fick komma ner på operation ca 23:00 och operationen tog hela 21 minuter. Jag blev sövd och allt gick bra. Jag vaknade på uppvaket och hade väldigt ont, fick smärtlindring direkt i blodet och låg även lite högt i blodsocker. Jag kom upp till avdelningen ingen kl 03:00 på natten och fick då äta lite yoghurt, dricka vatten och sedan sova gott! 
Dagen efter fick jag komma hem på eftermiddagen. Jag hade rätt så ont och fick ta smärtstillande men på fredagen var smärtan bättre och jag kunde i princip göra som vanligt. Eftersom jag ändå var hemma från jobbet och var sjukskriven så fick hampus vara hemma med mig hela den veckan. Han var alltså på förskolan den 19/11.
 
Sent på fredag kväll börjar hampus kräkas upp sin välling som han fick på kvällen när han skulle sova. Det var kräks i hela sängen och hela honom. Jag fick torkat så gott det gick och efter ca 30 minuter så kräks han igen. Jag inser ganska snabbt att magsjukan hade kommit på besök och förstod plötsligt anledningen till att han varit lös i magen 5 gånger under torsdagen.
Jaha tänkte jag och laddade för en sömnlös natt, tog fram handsprit, rena handdukar, vätskeersättning m.m. Hampus kräktes dock bara två gånger på kvällen´/natten mellan fredag och lördag och jag vaknade tidigt på lördag morgon. Hampus var ledsen och gnällig och jag tänkte att det säkert var för att han var hungriug eftersom han kräkts upp sin kvällsmat. Jag gjorde lite välling som är snällt för magen och han fick det. Det dumma är ju dock att man inte kan säga till sin 1,5 åring att dricka lite i taget och långsamt. Så han svepte 2 dl ganska fort. Givetvis tog det inte mer än 20 minuter så kom det upp igen. 
 
Under dagen på lördagen var hampus givetvis hängig, ville inte äta och inte dricka. Han orkade knappt se på TV och jag blev orolig. Han blev även ganska varm och jag kollade tempen som var 39,3. Jag tänkte att det var konstigt att få så hög feber när man är magsjuk och kom efter en stund på att han fått vaccin mot röda hund, påssjuka och mässling 4 dagar tidigare. BVC-sjuksköterskan sa att vaccinets effekt kan ge feber ca 1 vecka efter att de vaccinerades. Jag tänkte att det säkert var vaccinet som gav feber och släppte min oro. Dock var han snorig, tät i näsan och snarkade när han sov. 
Nu i efterhand har jagh kommit på att det var en kombination av reaktion på vaccinet och en virusinfektion som kanske har påverkat magen också. 
På lördag kväll börjar Johan kräkas och jag inser att han också blivit smittad. Hampus hade dock inte kräkts mer än på lördag morgon så det var ingen allvarlig variant. Johan mådde skit, Hampus mådde skit och ville bara vara nära hela tiden. Han ville inte äta eller dricka och sov väldigt dåligt. Jag var helt slut eftersom jag inte haft tid att återhämta mig efter operationen 3 dagar tidigare. Dessutom ville ingen vara barnvakt eftersom vi var magsjuka (såklart!!). 
Söndagen är Hampus fortfarande febrig, gnällig och dricker dåligt. Johan mår skit och har kräkts 3-4 gånger. Han ligger i sängen och vill bara dö medans jag för 3e dagen på rad tittar på barnprogram med hemska melodier och jobbiga röster. 
 
 
Vi halvsover i soffan, jag går planlöst runt i lägenheten och bär hampus som vägrar att jag gör nåågot annat. Söndag morgon är Hampus sista kräkning och Joihan kräks på söndag eftermiddag sista gången. 
Jag försöker att hitta på något att göra på måndagen eftersom jag blir galen av isoleringen och knäpp i huvudet om jag måste se ett enda avsnitt till av pippi, greta gris eller daniel tiger. 
Vi tar en kort prommenad och försöker få lite frisk luft. En snabbis på 10 minuter på lekplatsen var allt vi orkade med men jag tror att det gjorde gott. 
 
På tisdag kväll mår jag lite illa men jag inbillar mig att jag bara tror att jag är på väg att bli sjuk. Dessutom har det gått 48 timmar efter senaste kräkning och då borde jag inte bli sjuk. Lägenheten hade vi dock inte orkat röja i ordning så givetvis blir jag dålig och börjar kräkas på onsdag morgon. Dock kunde jag äta och dricka direkt efter att jag krökts utan att det kom upp igen så jag tänkte att det säkert var något annat bakomliggande. Johan åkte till jobbet men hann inte mer än dit förens jag fick ringa hem honom för att jag mådde så dåligt. 
Jag gick och lade mig och sov säkert 4-5 timmar. Johan väckte mig vid 12:30 och sa att det nog inte var så bra att jag sov längre. Jag mådde mycket bättre efter lite sdömn och det höga blodsockret och ketonerna som ujag hade haft på morgonen trodde jag var andledningen till varför jag kräkts på morgonen. Jag sa att johan kunde åka iväg på sitt viktiga möte mellan 13:00 och 15:00 och att jag skullle klara mig fint för Hampus sov ändå. Dock drog kräkningarna igång igen och jag ringde min mamma och grät för att jag mådde så dåligt. Jag bestämde mig för att åka in till akuten innan jag blev riktigt dålig med höga ketoner och lågt blodsocker eftersom jag var så himla dålig sist gång. 
Personalen på akuten tyckte att jag gjorde helt rätt i att komma in. Väl inne på akuten hade jag 39,5 grads feber och enligt infektionsläkaren lät det som någon ovanlig variant på magvirus och inte vanlig magsjuka eftersom vi alla 3 varit dåliga, kräkts 4-5 gånger var och haft 39 graders feber. 
Givetvis fick jag förkylningssymtom efter besöket på akuten som sedan gav mig en jobbig ögoninflammation och som vandrade vidare till bihålorna. 
 
 
Såååå på dessa två härliga veckor har jag alltså haft: blindtarmsinflammation, magsjuka, virusinfektion, ögoninflammation och bihåleinflammation! Jag har aldrig varit så skör och mör i hela mitt liv!!! Jag är helt slut och har fortfarande inte hämtat mig riktigt. 
Givetvis var Hampus hemma under tiden jag mådde dåligt också och under den perioden har han börjat få helt galna vredesutbrott. 
Det började med att han inte ville ha välling på kvällen när han skulle sova, vilket jag kan köpa. Han får därför smörgås/yoghurt eller liknande på kvällen inför att han ska sova. Han gick därför fram till sovrumsdörren och skrek tills jag öppnade och han fick äta kvällsmat nummer två klockan 23:00. 
 
 
Efter det har vi märkt att han blir arg och får vredesutbrott för minsta lilla. Häromdagen behövde jag sätta mig vid datorn för att koppla av en stund innan det var dags för johan att gå till jobbet. Då fick han vredesutbrott och slängde sig på golvet och dunkade huvudet i golvet flera gånger för att grinden till datorn var stängd och han inte fick sitta i mitt knä och slå på tangentbordet. 
Andra situationer när han blir arg och frustrerad oich inte förstår är när han till exempel ska klä på sig. Jag sätter honom i mitt knä för att t.ex. sätta på pyjamas. Då slänger han sig bakåt som en pilbåge, vägrar vara stilla. Börjar gallskrika och kasta med huvudet. Häromdagen skallade han till och med mig på läppen så jag började blöda. 
 
Andra situationer är att han blir arg när man ska gå in i sovrummet för att sova. Jag lyfter upp honom och det kan gå bra, när jag lägger ner honom blir han vansinnig och börjar skalla väggen och dunka huvudet mot mitt ben. 
 
Så fort han börjar dunka huvudet säger vi så klart nej, att man får vara försiktig och att det gör ont när man gör så. Vidare försöker jag förklara att jag ser att hjan är arg och frustrerad och att det är okej att vara det, det kommer att gå över, vilket det alltid gör. 
Situationen är dock väldiugt frustrerande och man vet knappt vad man ska göra. Han är på ett sätt för liten för att kunna förstå konsekvenserna om han dunkar huvudet i golvet, samtidigt som man vill markera att det inte är okej att slå sig själv eller andra. 
 
Jag fick en länk från min fantastiska sambo som läser mycket forskning och är väldigt intresserad utav barn och ungdommars utveckling och mentala hälsa. Han följer bloggaren Petra Krantz Lindgren och på hennes hemsida finns följande två texter som är helt magiskt bra! 
 
 
 
Dessa texter säger sååååå himla mycket! Hon har dessutom en sida på facebook som hon lägger ut en hel del bra saker på! Bland annat såg jag den här igår som jag varmt kan rekommendera: https://www.facebook.com/petrakrantzlindgren.se/photos/a.398171166872775/2089898704366671/?type=3&theater
 
 
 
Nu kommer jag bombar er med massor med mysiga foton från den gångna månaden! Jag ska försöka fortsätta att uppdatera er om hur det går för oss i vardagen men det blir säkert inte mycket skrivit förens efter julhelgen! Ha en himla god jul och gott nytt år om vi inte hinner höras innan dess!
 
 
pepparkaksbak hemma hos min farmor den 2/12
 
 
Trots alla utbrott så är du högt älskad och sötast i hela världen! Oro och kärlek sprudlar kring mig när jag tänker på dig!
 
 
Ibland går det vilt till hemma och ungen ramlar tillsammans med stolen ner i golvet. Det fick bli ett besök hos tandläkaren efter det.
 
 
Välkommen hem till familjen crikus! Ny show dagligen!
 
 
Inte lätt att vara liten och sjuk!
 
 
Närhet är mysigt när man är sjuk! 
 
 
Kvällspyssel 6/12
 
 
Hampus "busungen" Hermansson!
 
 
Finns ingen som du!
 
 
Pepparkaksbak 2/12 Här nyvaken och gosig med morfar
 
 
När ungen vägrar sova och man ska iväg, då får ungen upp på ryggen i hopp om att kunna somna i alla fall en snabbis.
 
 
Det gick så klart! 1 - 0 till mamma!!!!
 
 
Lärt sig att klättra upp på toalettstolen själv
 
 
Hampus har fått ett eget pepparkakshus av sin farfar och farmor, lyckan är total!
 
 
Snutten är borta! Givetvis måste man göra rörelserna med händerna då!
 
 
Myser i mormor och morfars soffa efter en heldag med bus!

SPRINGANDE POJKE OCH EN MAMMAS SEPARATIONSÅNGEST

Hej igen! 

Det har nu gått ytterligare några månader sedan sist och det har hänt massor under dessa månader. 

Hampus lärde sig att gå själv tillslut! Jag trodde aldrig han skulle våga släppa taget om mitt finger, men när han var 10,5 månad så släppte det äntligen! Dock kunde han inte resa sig upp själv så i två veckors tid fick vi hjälpa honom att resa sig och han gick iväg en sträcka, för att sedan ramla igen.

Bild från mitt senaste inlägg i april
Känner ni ens igen honom? Han har blivit så stor min fina pojke!

Jag var under våren väldigt trött på vår aktiva kille, som skulle vara överallt och ingenstans men samtidigt inte klarade sig utan min hjälp. Han upptäckte världen mer och mer på egen hand och det har varit ett konstant passande i 3-4 månader. Han lärde sig att klättra strax efter att han kunde ställa sig upp, vilket innebär att han klättrade upp i soffan, upp i vagnen, upp på stolar m.m. utan minsta rädsla för att ramla och slå sig.

Jag var så trött på detta ständiga passande att jag knappt visste hur jag skulle stå ut till mitten på juni när Johan började sin föräldraledighet och vi skulle ha hela sommaren ledig tillsammans med Hamups.


Jag överlevde dock och den varma sommaren kom i slutet på maj. Vi har njutit hela sommaren, Hampus har badat, vi har varit på västkusten och sovit i Hampus mormor och morfars husvagn, vi har varit 1 vecka i Danmark med Hampus farmor, farfar och faster med familj och gjort massa annat skoj. 
Här kommer en samling bilder från vår härliga sommar

På resa till Tisvildeleje i Danmark
Båttur med farfar och farmors båt
Leker med grävmaskinen på Ursands camping
Midsommar firade vi i Skredsvik 
Farmor bjuder på svarta vinbär, mums!
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder
Leker med den finkorniga sanden i Tisvildeleje
Badar på älvhögsborgs badhus
Ännu mera bad, här i en liten balja på altanen i Tisvildeleje
Här badar vi med min bästa kompis Kajsa i slutet på maj på Gaddesanna
Besökte Skara sommarland där vi åkte karusell och badade i mitten på augusti
Jag och Hampus var även på Liseberg en dag, han ÄLSKADE att åka kaninresan
Vi hann även med ett besök på Universeum tillsammans med våra bästa vänner Erik och Linda
besökt och varit med i Trollhättans prideparad. All kärlek är bra kärlek!


Som ni ser hade vi en fantastisk sommar som jag önskar aldrig tog slut! 
Tyvärr gjorde den det och jag började få lite smått panik inför hösten, då jag skulle börja på ett helt nytt jobb och Hampus skulle skolas in på förskola.
Jag hade blandade känslor inför detta, det skulle bli både skönt men samtidigt skulle det kännas vemodigt att inte se honom lika ofta som tidigare.

Vi började inskolning den 22/8 och den 4e dagen lämnade jag honom ensam på förskolan första gången. Ångestladdat och jobbigt för min del. Tyvärr smittade det kanske av sig på Hampus, men det gick bra efter en liten stund igen.


Hampus verkar trivas bra på förskolan i alla fall och har nu gått 3 veckor totalt. Dock är det inte så bra att vi har så få dagar i vårat schema. Hampus verkar inte må så bra av att vara så sällan på förskolan. Vi har därför gjort så att han får komma någon timme ändå, trots att jag eller Johan är lediga. Det rycker jag är bra eftersom personalen verköigen ser till barnets bästa!

Det har dock inte varit lätt att komma tillbaka och börja jobba. Det blev nu ännu jobbigare eftersom jag börjat på ett helt nytt ställe dessutom. Som tur är har jag en fantastisk handledare som lär mig massor varje dag.
Öron-, näsa- och halskirurgi är verkligen ett spännande område! 
Det kommer säkert ta ett tag innan vi vänjer oss vid vår nya livssituation. Det känns så konstigt att jag går upp 05:30 och går till jobbet innan Hampus har vaknat. Sedan träffar jag honom inte förens jag hämtar på förskolan kl 17. Då blir det snabb middag, lite lek, Bolibompa sedan är det välling och läggdags ca 18:00-19:00 beroende på hur trött han är.
Jag hinner knappt träffa honom. Det känns som en konstant saknad. Jag var medveten om det tidigare men trodde inte det skulle kännas så jobbigt, mest skönt. Det känns så klart lite skönt också men mest ledsamt.

Jag avslutar inlägget för nu är jag extremt trött och tänkte sova. Natti natti alla fina läsare!
Bild från häromdagen. Hampus hade alla sina 4 favorit snuttisar med sig i soffan
Min fina 1-åring! Bild från 2 juni
Detta är en av mina favoritbilder det senaste
Tänk att han anat är 16 månader, nästan 1,5 år!!!! Min fina skatt 💚


ATT KRÄVA PERSONLIGT UTRYMME IFRÅN SIN BEBIS

Den senaste veckan har jag varit väldigt trött på att vara föräldraledig. Mina känslor är helt i oordning, ena stunden vill jag absolut inte vara föräldraledig mera samtidigt som känslan av att det är kul att göra det man själv vill varje dag är helt underbart. Jag känner mig otroligt priviligierad som är född och bor i Sverige där man har förmånen att kunna vara hemma med sitt barn med ekonomiskt bidrag från staten! Jag tycker det är mysigt att se vad varje dag har att erbjuda, vilka möjligheter vi har, väder och humör som styr aktivitetsnivån. 



Senaste veckorna har jag känt mig understimulerad, som att jag saknar något viktigt. Jag har hela tiden trott att jag inte haft tillräckligt mycket planerat varje dag och har därför bokat in fullt hela dagarna. Det är på sätt och vis roligt, men.... Det är inte så att jag är understimulerad i brist på kontakt med vuxna människor. Jag saknar den inre bekräftelsen, den inre styrkan att säga/tänka att jag är bra och jag duger som jag är. Jag jagar hela tiden efter någonting eller någon som kan hjälpa mig att avlasta när det är mycket med Hampus (vilket det alltid är när han är vaken). Tyvärr har vi ingen möjlighet att få så pass mycket hjälp som vi önskar. 

Att vi inte får avlastning innebär att både jag och Johan går på energisparläge. Vi sover dock väldigt bra jämfört med hur det har varit tidigare. Det är dock inte den fysiska tröttheten som tär på mig, utan den psykiska. Jag ska alltid vara med Hampus överallt. 
När han vaknar kl 07 t.ex. Så är han pigg och full i bus och vill upptäcka världen trots att jag helst vill dra täcket över huvudet och dö. Den känslan försvinner efter ca 20 min när jag inser att det inte spelar någon roll hur synd jag tycker om mig själv, jag måste gå upp oavsett.
Då brukar vi gå upp och äta frukost, båda två. Jag måste underhålla Hampus med diverse leksaker eller köksredskap medans jag gör frukost. Ge Hampus gröt först och sedan åter leksaker medan jag sväljer min kalla gröt och fis ljumna kaffe.
Därefter är det blöj- och klädbyte vilket är en kamp. Hampus kan inte tänka sig att ligga ner ens 5 sekunder på rygg utan rullar över, upp i beställning och vill ställa sig eller sitta på skötbordet. Dessutom gråter han så fort han tvingas ligga på rygg. Det finns få saker som gör mig så frustrerad som just påklädning och byte av bajsblöja med en bebis som ALDRIG vill vara stilla. Det är sällan jag tar mig igenom dessa moment utan att svära, höja rösten, hålla fast med ganska hårt tag, muttra över att ungjäveln måste lugna sig och vänta bara 2 sekunder till. 


Efter det är vi båda oftast ledsna, arga och jag är oftast genomsvettig. Vilket betyder att vi oftast behöver ca 30 minuter för att lugna ner oss. Under den tiden försöker jag få Hampus att leka på golvet medans jag sitter i soffan, men ICKE! Hampus vill att jag ska vara med honom på golvet, annars står han vid divanen och skriker ut sin frustration på mig. Jag försöker därför av vana sitta på golvet tillsammans för att vara tillgänglig. Det går väl så där eftersom hampus gärna vill klättra upp u mitt knä, dra mig i håret och sedan slänga sig iväg för han vill ner på golvet och GÅ! Han är otroligt stadig på benen men vill under inga omständigheter släppa taget om handen som knappt stöttar honom alls.
Att gå framåtböjd längre än 15 minuter i sträck är väldigt jobbigt. Jag har därför bara låtit honom hålla i mitt finger medan jag suttit kvar och han bara går så pass långt armén räcker. Detta gör honom väldigt frustrerad då han inte får som han vill.  
Att han dessutom blir väldigt arg/ledsen när jag försöker pilla loss mitt stackars finger som nästan vridits ur led så hårt som han klämmer, gör inte situationen bättre. Jag måste