0 Läs mer >>

Igår kväll somnade vi vid 23:30. Hampus ville inte ligga i spjälsängen såklart. Han låg där i 30 minuter och vred sig utan att somna innan jag gav upp och lade honom i sängen bredvid mig. 

Vi sov till 03 och då var det matdags. Efter maten blöjbyte och då vaknar han till ordentligt och vill inte somna om. Vid 03:30 gav jag upp och väckte johan. Han fick försöka få honom att somna. Vid 05:30 hade han somnat och fick sova vidare på min arm fram till 07 när det var matdags igen. Vi lyckades dock somna om efter det vilket sällan händer. Vid 09:30 var det dags att vakna. Hampus fick gröt till frukost plus ersättning såklart. Spännande att ge honom gröt för han tycker verkligen om det. Han lutar sig fram mot skeden och nästan kastar sig framåt för att få in den i munnen. Däremot vet han inte vad han ska göra med tungan så mycket av gröten kletar överallt. Det lättaste är nog att vara ha blöja på sig för att det kletar så. Ni ser ju själva.

Efter gröten var han uttråkad och oavsett leksaker eller vad vi gjorde var inget bra. Vid 11:15 var både jag och Johan  helt slut. Hampus var trött och behövde sova. Jag tänkte att jag skulle ta till det som alltid funkar. Även om han inte alltid somnar så är han i alla fall lugn en stund. Vi tog på selen och mössa och tog en promenad. Det är himla skönt när man väl kommer ut faktiskt. Ändå sedan onsdag förra veckan har jag promenerat lite varje dag. Det gör gott för både kropp och knopp för både mig och Hampus. 

Efter promenaden var Hampus pigg i ca 1 timme innan han blev uttråkad och gnällig igen. Efter en del skrikande, matvägran och några djupa andetag av både mig och Johan så lyckades han somna i Johans famn. Både jag och Hampus däckade fullständigt av utmattningen. Vid 16-tiden kom min mamma och hämtade mig och Hampus för lite mormor mys. Hampus och mormor läste saga, lekte med leksaker, åt gröt och badade i plastbalja. Jag fick pratat av mig, kom iväg hemifrån och kunde faktiskt slappna av när vi var iväg vilket var skönt. Så fort vi kom hem så satte jag honom i gungan och det tog ca 10 minuter så sov han och jag kan ha e  lugn kväll. Nu ska jag försöka att koppla av. Jag ska göra endast det som är nödvändigt, hänga upp en maskin tvärt och diska nappflaskor sedan ska jag kolla film i lugn och ro och försöka somna tidigt. 

Imorses ringde jag ett argt samtal till vårdcentralen. Läkaren skulle ringt mig i torsdags eller fredags eftermiddag men jag hade inte hört något. Vårdcentralen läste i journalen där det står att han försökt ringa på torsdagen men inte kommit fram och därför skickat ett brev om att återkomma med rätt nummer. Trots att jag berättade mitt mobilnummer i tisdags när jag ringde första gången så har de gjort fel och vänt på två siffror, 93 istället för 39. Ja ja, det rättade till sig och hon berättade att hon skulle tala om för doktorn och han skulle ringa så fort han kunde. Det tog 2 timmar så ringde han upp. Jag förklarade hur jag mår och att allt känns jobbigt. Jag förklarade även att jag känner igen mitt mående och tecken på vad jag kanske tror är början till depression. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och han tyckte det var bra att jag har kontakt med psykolog samt familjecentrum. Vi kom fram till att sjukskrivning troligtvis är bästa alternativet för tillfället, då måste Johan vara hemma och vara föräldraledig medan jag är sjukskriven. Detta kommer göra att jag får mer hjälp, kamske kommer iväg på saker utan Hampus som tex träning och meditationsgrupp. Vi bokade in att träffas på fredag för att skriva läkarintyg samt lägga upp en plan. Det känns bra. Nu kan jag slappna av mera, slippa tänka på att Johan måste iväg, Johan måste vila och liknande. Jag behöver inte ställa krav eller bedöma vad som är rättvist längre vilket känns bra. Dock ser jag på Johan att han är sliten. Han tycker det är jobbigt att se att jag inte mår bra samt att han har fått göra mycket mer än tidigare och det verkar ändå inte som att det hjälper. Det gör det dock men jag har glömt att säga det. 

TISDAGSTANKAR

0 Läs mer >>

ATT bara få gråta färdigt, släppa taget av allt det jobbiga är bra ibland. Det är som att allt som är jobbigt formas till små droppar som lämnar kroppen en efter en. Man måste få ur sig allt det som är jobbig och tungt. Vissa saker går bara inte att sätta ord på och det får komma ut som tårar. Jag har gråtit mycket de senaste tre veckorna, nästan dagligen. 


Johan har som sagt varit ledig i helgen och igår åkte han till Kungälv för att hälsa på vår kompis Erik. Samtidigt som Jihan försvann kom Linda upp och hälsade på. En välbehövlig helg med tjejprat. Känns som jag tjatade hål i huvudet på henne om mina problem och hur jobbigt det är med småbarn. Hon skämde dock bort mig med ansiktsmask, fantastiska hudprodukter och gav mig samtidigt en ny frisyrmedan hon troget lyssnade på mitt tjat. Självklart hjälpte hon till med Hampus när han var ledsen. Dock har han det senaste varit otroligt mammig. Ingen annan får natta eller ens mata honom för han blir ledsen. Gör att man blir lite stolt men samtidigt är det väldigt krävande. Johan var borta i 24 timmar ungefär och jag var helt slut när han kom hem. Hampus somnade hos pappa och vi åkte till min mamma och pappa och åt middag på eftermiddagen. Vi fick dock skynda oss hem eftersom vi inte viööe att han skulle somna en kort stund för att sedan vakna igen och inte somna om = övertrött bebis som är omöjlig att söva. Han gallskrek hela bilfärden hem och jag var otroligt arg och irriterad på honom. Väl valda ord sades i bilen och jag kände att mitt huvud var på väg att explodera om jag hör mer skrikande. Väl hemma fick jag stänga in mig i sovrummet och skrika ur min frustration i kudden. Tillslut däckade han av trötthet och sov i 2 timmar.vaknade av en mardröm och vi busade en liten stund i soffan innan han fick pyjamas och gröt. Han hade gröt i hela ansiktet, på händer, armar, pyjamas, på bordet och på mig. Det roliga är att han är så uppspelt när han får gröt. Gapar stort och lutar sig fram över skeden som att det inte går fort nog. Sedsn hamnar hälften utanför munnen och hälften i munnen. Men han är söt! 
När Johan sa att han skulle lägga sig så fick jag ett bryt. Jag kände en extrem ångest "INTE EN NATT TILL" vilket känns skit! Johan erbjöd sig att ta natten men jag vet att det kommer bli värre för mig imorgon på dagen. Vi kom därför överens om att jag väcker Johan så tidigt som det behövs och att jag då går och lägger mig och sover. Det känns som en bra deal. 

Imorgon kommer jag ringa vårdcentralen och skälla på dem. Som jag skrivit i tidigare inlägg så ringde jag i tisdags och då sa de att en läkare skulle ringa mig i torsdags eller i fredags eftermiddag. Det var dock ingen som ringde så nu ska jag ringa och skälla. Jag mår väldigt mycket sämre och nu är jag vad jag tror arg eller jävligt irriterad på att må så här. Boka in en tid så vi kan träffas så att du kan skriva ut antidepressiva och ångestdämpande så är det klart på 10 minuter, hur svårt kan det vara?

Bjuder på två fantastiska bilder på Linda och Hampus.

ATT GRÅTA UT

0 Läs mer >>

Hallå där! Här kommer ett försök till ett positivt inlägg utan försök att lägga på massa filter, duktighetskomplex eller liknande. 

De senaste dagarna har dock varit ljusare. Jag skrev i tisdags senast och då var det väldigt mörkt och jobbigt. 
På onsdagen bestämde jag mig för att gå till öppna färskolan med Hampus i bärselen och vagnen som packåsna. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad dit trots mulet väder så skulle jag ta bussen hem eftersom jag trodde det skulle börja regna. Promenaden på ca 3 km tog ca 40 minuter med alla backar upp och ner. 
Väl på förskolan var det inte så mycket folk när jag kom dit vid 09:30. Men jösses vad många som kom! Som mest var det 35 barn med tillhörande mamma på en gång! Helt otroligt. Det var rekord och det var oklart varför det var så många just den gången. Ingrid som är barnsjuksköterska pratade om vad man gör om sitt barn sätter i halsen. Mycket lärorikt! När klockan var 12 kände jag att det var för mycket folk, fär varmt och Hampus började bli trött. Jag kände att det inte var läge för att sätta honom i vagnen utan tog selen på en gång. Vi tog följe tillsammans med en annan mamma och hennes son som bor ganska nära oss. När vi var framme vid vårt kvarter kände vi för att utöka promenaden och därmed även tuppluren ytterligare eftersom det var strålande solsken när vi gick från förskolan. Totalt promenerade jag alltså 2 timmar och 9 minuter! Jag gick 1,7 mil, vilket är rekord för mig. Snacka om långpromenad! 

Efter promenaden gick vi in och Hampus var på strålande humör efter tupplurspromenaden. Han hade sovit i 1 timme vilket är länge för att vara honom. Vi lagade pastasallad till lunch och han satt nöjt i sin gunga och tittade på medan jag grejade. Min kollega Frida kom och hälsade på och vi pratade länge. 

På kvällen vid ca 18 tiden var Hampus hungrig och ficl smaka gröt första gången vilket han tyckte var gott. Tittade dock på ingredienserna och den innehöll en hel del socker så det var väl inte konstigt. Han somnade vid 19 tiden och åt igen vid ca 23. Sedan stod han sig ändå fram till 05:00 på det. Kvällen därpå gjorde vi samma sak. Gröt på kvällen vid 18 eller 19 tiden och sedan fick han mat vid 21:30. Han åt inte fören klokan var 04:30 nästa gång. Jag vet inte om det är ren slump eller om det är gröten som gör honom mätt längre. Han får ca 3-5 skedar med gröt i nuläget i kombination med ersättning så det är ändå inte mycket. Oavsett anledning så är det skönt att sova sammanhängande. Igår 0t han 21:30 och somnade ca 23:00 och sov ända fram till 06:00 innan han var hungrig.

Imorgon kommer Linda och hälsar på oss. Hon har längtat efter hampus och och jag efter henne. Det blir en lugn hemmakväll, pizza och vin, tjejsnack och glo med Hampus vilket är allt jag behöver. Längtar ihjäl mig, det gör även Batman.

LITE LJUS I LIVETS MÖ...

0 Läs mer >>

Häromdagen träffade jag psykologen igen för tredje gången. Jag var skeptisk till henne i början men efter vårt senaste möte så känner jag att vi äntligen förstår varandra och att jag har förtroende för henne. En fantastisk psykolog som lyckas gräva på djupet och får mig att öppna dörrar i mitt inre som är riktigt djupa och jobbiga. 

Jag berättade att de senaste två veckorna sedan vi sågs sist varit väldigt jobbiga. Johan jobbade 6 dagar för 2 veckor sedan och var då endast ledig på torsdagen. Veckan därpå var han ledig på måndag och sedan lördag söndag. Det var riktigt tuffa veckor. 

Hampus är i någon slags utvecklingsfas och är otroligt krävande. Han skriker mycket och har kraftiga humörsvängningar som kommer plötsligt. Han vill även ha mycket närhet. När jag lägger ner honom på soffan eller bordet alternativt sätter honom i matstolen går det bra i max 15 minuter sedan är det tråkigt. Dessutom funkar det bara om man är i samma rum, tittar, pratar och leker med honom. Allt ska in i munnen och han tränar fortfarande på att hålla i saker ordentligt vilket gör att han tappar saker. 

Jag förklarade om dagar när mitt tålamod var helt slut, när jag gick av bussen och tog den korta promenaden hem. Jag hade en tjock tröja på mig, varm som tusan, hampus börjar skrika i vagnen och försöker tala om att han inte alls trivs i vagnen utan vill komma upp. Mamman var väldigt trött och kände stressen krypa på med en skrikig bebis ute på stan. Varenda person jag möter på vägen hem (totalt 5 personer och en promenad på ca 10 minuter) upplever jag tittar på mig. Jag försöker lugna mig än mer. Det känns som att alla människor tittar på mig då och tänker, varför tar hon inte upp sitt barn som skriker? Varför gör hon inget medan man faktiskt redan har gjort allt. Jag lät honom skrika hela vägen hem. En väl vald ramsa kom ur min mun och kommentarer som: "Vad vill du att jag ska göra?" Eller "nu orkar inte jag mer, jag förstår att du är arg men jag kan inte göra något åt det nu. Jag orkar inte med dig mera, skärp dig. "

 Väl hemma hinner jag knappt stänga ytterdörren innan min mask åker av helt. Min förklädnad ramlar av och jag börjar störtgråta av oklar anledning. Där sitter vi jag och min son. Han sitter i sin gunga och gråter för att han är trött, överstimulerad efter förskolan och med en mamma som inte orkar hålla uppe ett good face. Att jag gråter hejdlöst gör inte heller situationen bättre men jag måste få det ur mig. Jag måste få gråta hejdlöst, släppa lös känslorna, tankarna och känna att det är okej att tycka synd om sig själv. Det är okej att ha offerkoftan på sig. 

Jag fick rådet att ringa vårdcentralen vilket jag gjorde idag och fick en telefontid med läkare torsdag/fredag eftermiddag. Jag mår skit och jag tycker bara det går neråt gela tiden. Jag mår sämre och sämre för varje dag som går. Jag orkar knappt titta mig i spegeln och minsta lilla grej går emot mig. Mitt tålamod är obefintligt. 

Jag beskrev för psykologen att jag försökt träna på att säga till när jag behöver hjälp. Jag har försökt vara tydlig med vad jag vill och menar. Det går dock inte så bra. Jag uttrycker att jag behöver hjälp och Johan lyckas inte alltid leva upp till de önskningar jag har vilket leder till att jag blir bra. Denna besvikelse är den gömda dörren som psykologen hittade. Bakom den dörren finns tankar om att det inte spelar någon roll om jag ber om hjälp,  jag får inte den hjälpen ändå. Jag går in och skyddar den minimala självkänsla/självvärdering jag har. För innerst inne tycker jag att mina åsikter är viktiga. Jag är viktig och betydelsefull. 
Reaktionen med att jag försöker skydda detta är något jag har med mig sedan min förra relation. Där var jag tvungen att anpassa mig för att överleva trots att den lilla rösten som så att jag var viktig och betydelsefull så emot.
Jag och psykologen kommer jobba vidare med detta.

Många av mina tankar, känslor och beteenden är något som jag känner igen. Jag tror att jag är på väg att få en depression igen. Jag hade en senast 2010 till följd av att jag bearbetade min tidigare relation  (bland annat). Jag var idag på öppna förskolan på en mammagrupp för mammor som inte mår så bra eller har det jobbigt. En fantastisk grupp och ett bra initiativ. Jag berättade om min situation och att jag mår skit. Personalen hjälpte mig att lägga upp en plan för vad jag skulle säga till vårdcentralen, hur de kan hjälpa mig på bästa sätt och vad jag kan tänka på. De sa att jag alltid kan ringa till dem (familjecentrum) och be att få komma dit en stund. Jag förklarade att det oftast är när förskolan är stängd som jag upplever att det är jobbigt. Då tipsade de om mobila teamet som man kan ringa till när man har det jobbigt. Man behöver inte vara inskriven eller liknande. Då kan man prata med dem på telefon och de kan även göra hembesök om det skulle behövas.

Vi samtalade även på förskolan om sjukskrivning. De frågade om jag skulle må bättre av att vara sjukskriven och att Johan är hemma och är föräldraledig. Jag funderade och trpr att det är ett bra alternativ för oss. Hade varit bra att vara två hela tiden för att jag inte ska bryta ihop. Vi får se vad vårdcentralen läkare säger på torsdag när hen ringer. 

Väljer att avsluta detta inlägg med en rejäl bildbomb!

NÄR NÅGON GRÄVER I DI...

0 Läs mer >>

Hallå där! 

Johan Glans igår var fantastisk! Vilken föreställning. Han är verkligen toppen. Jag och Johan hade en väldigt bra kväll. Den slutade dock med spänning på promenaden hem från tågstationen. Vi gick en promenad genom en liten park och helt plötsligt faller jag handstupa framåt. Jag stod upp ena sekunden och låg på marken i nästa sekund. Obehagligt som attans, det var tydligen en kant där som jag inte såg. Ja ja vi fick oss ett gott skratt och jag ett skrapsår samt blåmärke på knät. Jag fick till och med små skrapmärken i handflatan.

Jag tänkte i ett svagt ögonblick att jag skulle fått massor med energi i helgen, laddat batterierna och repat mitt tålamod och min inre stress, men oj så fel jag hade! 

Visst har jag kunnat koppla av men inte tillräckligt eller ordentligt. Jag känner mig fortfarande jättetrött om inte mer trött än innan helgen. 
Vi sov gott inatt. Jag somnade vid 23:30 och Hampus vaknade inte fören 04 då han var hungrig. Nästa gång vaknade vi vid 07:15 och då ville herrn inte alls äta men han ville inte sova vidare. Nähä bara att sätta på kaffe och äta frukost. Vi lekte en stund sedan somnade han i sin gunga och jag halvslumrade jag med. Efter en stund sov vi båda två i soffan. 
Vaknade av att min insulinpump på.add för lågt blodsocker, dags att gå upp igen med andra ord. Jag och Hampus lekte lite, promenerade runt i lägenheten och klädde på oss. Vid 12:45 fick vi för att jag skulle till psykologen. Det fullkomligt hellregnade så vi tog en kort paus på ett fik och jag fick i mig en kopp kaffe medan Hampus tro det eller ej somnade i vagnen.

Vilken tur tänkte jag! Då kan vi samtala i lugn och ro. Väl på plats tog det 5 minuter så vaknade han och vägrade ligga i vagnen mera. 

Jag fick förklarat att jag könner.mig väldigt stressad, både fysiskt och psykiskt. Hur det känns i kroppen. Jag beskrev att jag glömmer saker och har svårt att hålla reda på allt som ska göras. Med allt som ska göras menar jag i hemmet, diska, tvätta, dammsuga m.m. Jag beskrev även att jag tycker det är jobbigt och svårt att be om hjälp. Jag har svårt för att tydöigt säga att jag behöver hjälp. Jag tycker att jag tjatar när jag ber om hjälp och jag vill inte vara Johans mamma, jag har bara ett barn, inte två. 
Psykologen tycker det låter som att jag beskrev saker som att jag var irriterad/kände ilska. Irriterad kan jag hplla med om men ilska har jag svårt att definiera då jag sällan, troligtvis aldrig blivit riktigt arg npgon gång. Jag vet inte hur det är eller ska kännas. Ilska är en känsla som jag tycker är mycket obehaglig. Jag har bara negativa eefarenheter av den känslan. Mina negativa erfarenheter är från min tidigare relation. För att göra en lång historia kort var det en destruktiv relation med psykiskt våld i form av nedbrytning och kontroll samt sexuellt utnyttjande. I den tidigare relationen var ilska en känsla som uppstod nästan dagligen,  något som jag försökte undvika till varje pris. Jag undviker det fortfarande genom att försöka lugna mig själv med logiska tankar eller genom att lägga locket på och sopa skräpet under mattan. Det funkar dock inte så bra. Jag ska därför få hjälp att känna dessa känslor, identifiera, hantera och reflektera kring det.

Vi pratade även om situationen hemma. Även fast jag vet att inget dumt kommer hända mellan mig och Johan om jag ner om hjälp så är min hjärna och min kropp inställd på att det blir en konflikt eller att han plötsligt bara lämnar mig och Hampus. Dessa känslor och rädslor sitter så djupt i mig trots att det var 8 år sedan min tidigare relation tog slut. Jag är fortfarande skadad och försöker leva med mina ärr. Vi kommer jobba på att våga berätta, våga prata och att våga ställa krav. Jag tog faktiskt modet till mig att berätta när jag kom hem från psykologen. 

Jag och Johan hade ett riktigt bra samtal. Jag var tydlig med att förklara vad jag behöver hjälp med. Jag har tidigare bara sagt svaga hintar utan att säga exakt vad jag menar på en gång. Nu förstod han vad jag behövde och vi ska på torsdag försöka jobba på att hitta en lösning på hur vi ska fördela allt som måste fixas. 
Mitt i allt detta ska ävenxyillähgas att jag har problem med generaliserat ångestsyndrom, även förkortatt GAD (general anexiety disorder). Denna diagnos gör att jag upplever vissa saker svåra. Tex när jag ska ringa telefonsamtal för att prata med tex kundtjänst. Det gör mig stressad för att jag inte vet vad de ska säga och jag blir i sin tur rädd för att inte ha några svar på det som sägs vilket gör att jag undviker att ringa dessa samtal in i det sista. 

Efter psykologsamtalet skyndade vi oss till öppna förskolan

Vi hann dock inte dit fören klockan var 14:50 så vi hann inte med så mycket tyvärr. Men det blir bättre nästa vecka. Väl på plats var det en mamma och hennes son som är 6 månader. Vi var tillsammans med barsjuksköterskan Ingrid som berättade lite om barn som sätter o halsen. Detta var bra information för mig eftersom det händer Hampus titt som tätt. Jag och mamman pratade mycket och det verkar som att våra barn har liknande svårigheter. De sover inte bra på natten, är väldigt nyfikna och vill bli stimulerade hela tiden. De båda tycker inte om att åka vagn och vi som mammor kämpar på mycket. Känns som att vi har en hel del att prata om faktiskt. Känns skönt! 

Eftersom det var uppehåll när vi skulle hem så tänkte jag att vi skulle ta en promenad med en bebis som inte alls vill åka vagn. Det gick bra i 300 meter sedan började han klaga. Han var lite trött och borde egentligen sova. Vi kämpade gråtandes halva vägen innan jag gav upp och började bära honom på armen. Det var tungt men jag ville inte släpa min fina sjal i marken. Väl hemma så skrek han i högan sky och Johan tog över. Han förstod att vi haft en tuff dag och att han behövde hjälpa mig utan att jag bad honom. Hampus var trött och kämpade emot. Han ville absolut inte att vi skulle sitta stilla. Til slut gav kg upp och tog fram sjalen. Det tog ca 10 minuter så sov han gott. Gjorde Front wrap cross carry med twist under rumpan idag. Det blev ett slarvigt knyt men oftast funkar det som bäst då. Jag lyckades till och med att lägga ner honom i soffan utan att han vaknade så han var himla trött. 

Jag sa till Johan "varför försöker vi ens att natta vanligt när detta är det som funkar varje gång oavsett om det är på dagen eller kvällen?!". Jag fick till svar att det vore bra om vi hade en sele så att vi båda kan få honom att somna. Johan har provat sjal vid 2 tillfällen men har ej tålamod för det. Han tittade därför upp och BESTÄLLDE en ergobaby 360 cool air som kommer levereras IMORGON REDAN! Jag är såååå uppspelt på det!

NÄR MAN KÄNNER SIG EN...

0 Läs mer >>

Den senaste veckan har varit ett mindre kaos. Jag och Johan åkte på spa lördag till söndag. Upplevelsen fick jag av min bästis Kajsa i 25-års present. Vi åkte vid 10:30 och började båda vid 12-tiden. Det fanns en stor "vanlig" pool och en "låg" pool med varmt vatten i. I den låga poolen går min bikini sönder. Det går inte att knäppa överdelen så vi får spontant göra en dubbelknut då jag inte ville betala 800kr för en baddräkt.

Jag klarade faktiskt heöa dags  utan att tänka på Hampus. Det var faktiskt riktigt skönt att vila hjärnan. Jag och Kajsa delade på en flaska bubbel innan maten som ingick i paketpriset. Vi åt en fantastisk 3-rätters middag. Exotisk räkcoctail till förrätt, hängmörad ryggbiff med potatisgratäng och rödvinssås till huvudrätt och creme brulé till efterrätt. När vi ätit färdigt kände jag mig illamående och väldigt snurrig i huvudet. Vi var trötta alla fyra och gick tillbaka till rummen. På vägen tillbaka upptäckte vi ett uppehålsrum och körde några matcher med pingis innan vi gick och lade oss. Jag somnade 22:30 och sov ända till 9:30. 

På morgonen såg jag att vi fått bilder skickade på Hampus och min mamma berättade att allt gått bra. Hampus sov riktigt bra vaknade vid 01:30 och åt sedan somnade han om och sov fram till 07:00! Det händer aldrig hemma?! Jag längtade otroligt mycket efter honom och kastade i mig frukosten.

När vi väl hämtat honom var jag lycklig och kände mig hel igen. Dessvärre tog det inte mer än 1 timme så var jag trött och irriterad igen. Mitt tålamod var som bortblåst och humöret var inte alls bra. Jag tyckte det var förvirrande jag som fått vara ledig ett helt dygn. Kom snart till insikt om att det inte går att ladda batterierna på så kort tid. 

På måndagen var vi hemma i lugn och ro. På tisdagen åkte vi till mitt jobb för att prata med min chef ang. att jag vill ta ut min semester i december samt att jag är sugen på att komma tillbaka några arbetspass efter nyår. Mestadels sugen på ett pass i veckan för att komma hemifrån och träffa kollegorna. Jag var även på besök hos min diabetessjuksköterska. Mitt medelblodsockervärde har gått upp till 72 vilket är ganska högt. Jag förklarade att det troligtvis beror på all stress jag känner och det trodde hon också var rimligt. Jag får fortsätta jobba på blodsockret och ta ett nytt HbA1c om ca 2 månader.

I onsdags var vi på öppna förskolan vilket jag varmt kan rekommendera alla föräldrar! Så trevligt att träffa andra föräldrar och prata om sin situation. Man behöver inte vara någon speciell ålder för att börja. Man tar själv hand om sitt barn när man är där men det finns personal att fråga/be om hjälp. 

Sist vi var där berättade jag för en av pedagogerna att jag inte mår så bra. Hon berättade att de har en specialpedagog som gärna hjälper föräldrar som har det jobbigt. När jag och Hampus var där i onsdags pratade vi med en barnsjuksköterska som heter Kristina. Hon och jag bokade in ett möte nästa vecka tillsammans med Mimmi som är specialpedagog. Fördelen med att prata med dessa människor är att de jobbar centrerat mot familjen. Jag förklarade att det är jobbigt med Hampus, något händer hela tiden och vi mår inte alls bra. Jag sover inte och har svårt att veta hur mycket jag kan "begära" av Johan. Så på torsdag ska vi äntligen dit vilket känns skönt. Onsdag nästa vecka är öppna förskolan igen samt måndag. På måndag har de en grupp med mammor som inte mår så bra och träffas en stund. 

I förra veckan köpte jag lite nya kläder till Hampus. Jag är så himla nöjd! 

Denna helgen har Hampus varit hos sin farmor och farfar för övernattning fredag till lördag. Så skönt för mig och Johan. Han satt vid datorn och spelade hela kvällen medan jag tittade på tv och stickade. Vi beställde pizza och jag drack en flaska bubbel. Vi fick äntligen sova en natt tillsammans i vår säng precis som vanligt. Jag har aldrig sovit så bra som inatt! I vanliga fall sover Johan i sovrummet och jag och Hampus i gästrummet på bäddsoffan vilket gör att jag ofta har ont i rygg/axlar. Hamou s hade det bra, badade och hade mys tillsammans med faster och halvkusin Alex. 

Idag åkte Johan hemifrån vid 11 och var på kalas hela dagen tillsammans med Hampus. Jag fick erbjudande om att stanna hemma och vila om jag ville vilket jag gjorde. Det var skönt men jobbigt samtidigt. Jag insåg en kort stund hur tråkigt mitt liv var utan barn. Visst kunde jag vara mer spontan och göra ingenting utan krav men jag ångrar faktiskt inte att vi skaffade Hampus. 

Jag satt i soffan de första 3 timmarna och gjorde ingenting. Hade vänner som gick på Tv:n i bakgrunden och kollade Facebook. Insåg ganska snart att jag hade tråkigt och tog tillfället i akt och städade. Jag gick ut med återvinningen, tvättade, rensade i garderoben, bäddade rent i sängen, dammsög, diskade nappflaskor som stått i flera dagar och rensade bort gammal mat ur kylen. Efter städandet så bestämde jag mig för att det var dags för lite förändring och slängde i lite ny hårfärg. Blev väldigt nöjd med nya färgen, kastanj.

När Hampus och Johan kom hem var jag överlycklig att få träffa min bebis igen. Först fick jag ett jättestort leende så han har kanske saknat mig med! Han grät eftersom han satt fast i bilstolen men blev världens underbaraste unge när han kom upp. Jag gick och bar honom i en enda lång kram i säkert 30 minuter medan han pratade högt med mig. Tog sedan på pyjamas och han somnade gott i sin gunga och har sovit sedan 20:30. 

Imorgon ska jag och Johan gå och titta på Johan Glans föreställning i Göteborg som Johan fick i 30-års present. Hampus ska vara hos sin mormor och morfar. Mormor har även lovat att hon ska vara hemma hos oss när vi kommer hem så Johan slipper åka och hämta Hampus på kvällen så vi kan ta en öl ihop. 


Oj vilket långt inlägg det blev. Jag ska bara ta upp en sak till. Mitt bärande. Som ni säkert vet vid det här laget så är jag intresserad av babywearing och bär ofta Hampus i bärsjal. Det underlättar vår vardag otroligt mycket. Hampus har aldrig gillat att ligga i vagnen och jag har börjat ge upp med att försöka. Han älskar dock att bli buren och det är ofta jag har ont i axlar/armar för att jag inte orkar bära honom. Provade till en början en trikåsjal men köpte en vävd bomullssjal för ca 1 månad sedan och den här fått jobba näatan dagligen sedan dess. 

Jag har länge funderat på att köpa en ny sjal att variera med. En sjal som inte är lika lång som den vi har som är storlek 7 (över 5 meter). Jag har dock inte tillräckligt med pengar att lägga på en sjal som jag inte vet att jag tycker om. Jag har därför kontaktat ett sjalotek. Det är ett ställe där man kan hyra sjalar vilket är toppen för att prova oloka material, storlekar och märken innan man köper. Jag har hyrt denna skönhet som kommer skickas till mig imorgon, vilket betyder att den borde komma på onsdag eller något. Längtar!!! Värdet på sjalen är 3000 kr så jag kommer vara rädd för att använda den utomhus men kommer användas till att prova nya knyt inomhus. Kolla in skönheten med 48% bomull, 35% merinoull och 17% mulberry silke. Kommer bli en fröjd att sjala!

NÄR STRESSEN TAR ÖVER...

0 Läs mer >>

Besöket hos psykologen gick bra i måndags. Jag fick förklara vilka tankar, känslor och beteenden jag har och beskriva vad jag behöver hjälp med. Det känns som att det kommer fungera bra. Hon förklarade att det inte är konstigt att jag känner som jag gör och att hela situationen är jobbig för oss. Hon trodde att det delvis kunde bero på min bakgrund (har generaliserat ångestsyndrom). Fick inte så mycket hjälp försts gången men nästa gång kan vi kanske göra lite framsteg.

I helgen som var jobbade Johan och därför passade vi på att åka till Kungälv för att hälsa på min BRF Linda och hennes sambo Erik. Vi hade en så otroligt mysig helg måste jag säga! Hampus var lite gnällig och jag visste inte riktigt varför. Under kvällen blev han dock snuvig och ficl feber under natten. Hans första förkylning. Under lördagen var vi bara hemma hos Linda och myste. Vi satt på deras balkong med tända ljus och skumpa medans vi lyssnade på regnet och åskan utanför. Det är så skönt med vänner där det inte krävs mer än lite sällskap, god mat och dryck för att ha en grym dag. Vi gick i myskläder och osminkade. Så himla skönt att inte ha några krav på sig! 

Jag var dock väldigt nervös inför Hampus första tågresa. Jag har vagnen med mig ifall att men han sov riktigt gott i sjalen hela vägen. Jag hade dock vagnen som matstol/babysitter medan vi åt.

Hampus avskyr verkligen att både ligga men även att sitta i vagnen. Det är som om han tror att han missar massor med intryck om han inte blir buren hela tiden. Kul att vi lagt ca 5000 på en vagn som han inte ens tycker om. Dock hoppas jag att det kan ändras näe han blir äldre och vill i och ur med än i nuläget.

Som sagt så här Hampus varit förkyld det senaste oc jag vaknade natten mellan lördag och söndag av att han satte i halsen. Vi låg båda och sov och vaknade av detta. Han fick inte luft och jag fick upp ungen och vände honom ner mot marken och gjorde några lätta ryggdunk innan han började hosta. Han fick upp massor med vad jag tror var snor. Gick i panik in till Johan som tog situationen helt lugnt. Vi ringde 1177 för att få tips på vad vi kunde göra för att underlätta för hampus. De föreslog att lägga en kudde under madrassen vilket vi gjorde och det underlättade när snöret glider ner i svalget snarare än fastnar som det gör när man ligger plant. Vi fick även rådet att ge koksalt i näsan (1 dl ljummet vatten + 1 krm salt). Det funkade toppen! 

Han sov riktigt gott efter vi höjde huvud ändan men han rullar dock av så man får ligga i närheten hela tiden. 


Jag lade honom även i soffan under måndagen och lade då en soffkudde så srt han låg i högläge. Det var dock lurigt! Han började vända på sig och fick en himla fart och var på väg att rulla ur soffan! Jag flög fram och han stoppa honom innan han ramlade över kanten som tur var. Samma dag som detta hände var en riktigt jobbig dag. Hampus var gnällig för att han inte mådde bra. Jag hann knappt att äta mellan varven och kunde knappt kissa på hela dagen. Jag välte ut en hel kopp kaffe över hela vardagsrummet. När jag kastademig fram för att hindra att hampus rullade ur soffan så fick jag kasta en hel nappflaska med ersättning som kletade ner hela vardagsrummet och jag fick blåmärke på knäna. Trött var jag och på väg att få migrän. Lägenheten var rörig och jag kände att jag hade lust att dö!
Inte just i stunden men så här i efterhand kan jag säga att jag kände mig som en riktig supermamma Den dagen.

Samtidigt vill jag passa på att visa er hur det faktiskt det ut i ett hem där småbarn finns. Man tror att det inte kan vara så rörigt eftersom de är så små och inte själva kan dra fram saker, men oj så fel ni har! Så här se det ut en dag henma hos oss (Det finns bättre och sämre dagar, det här är en bättre dag ordningsmässigt).

Det är väldigt mycket disk, framför allt nappflaskor. Man hinner inte duka undan tallriken efter sig för att det kommer en bajsblöja emellan. Skötväskan ska gås igenom, packas och packas om. Babygymmet ligger framme eftersom man i en förhoppning tänkte duscha efter att ha fått spy i håret. Det är otroligt mycket tvätt att ta hand om och det är inte mina eller Johans kläder direkt. Vi snittar två maskiner om dagen vilket innebär att kläder hänger/ligger lite här och var.

J veckan har jag och Hampus inte varit iväg på öppna förskolan som vi egentligen hade tänkt eftersom han har varit sjuk. Vi har dock varit i Upphärad och hälsat på min mormor och morfar. Det är roligt för oss allihopa! Mormor hade köpt ett begagnat babygym till Hampus och han älskade det! Så himla kul att se hur ögonen lyser när han lyckas röra figurerna.

I helgen har jag och Johan fixar barnvakt så att vi ska få lite tid till avkoppling. Jag fick en spa-upplevelse i 25 års present av min bästis Kajsa. Imorgon bär det av til Stenungsund för en övernattning där, spa och trerätters middag. Det ska bli så himla härligt att få koppla av och spva en hel natt utan att bli störd. Däremot kommer det nog bli lite jobbigt också. Man kommer säker undra hur han har det och om allt går bra. Tänka att man hoppas att han inte är för jobbig och att man skrämmer stackars mormor och morfar men det tror jag inte. Vi får hålla tummarna. Jag ska njuta av vin, bubbelpool och god mat med bästis så jag kommer nog vara nöjd ändå.

EN SUPERMAMMAS TANKAR

0 Läs mer >>

När jag skrev mitt inlägg för några dagar sedan var min energi helt slut. Jag kände mig överkörd av stress och orkeslöshet.

Jag kämpade på hela dagen med känslor som inte gick att kontrollera. Jag kände ilska, vilket för mig är en ny och ovanlig känsla. Det exploderade och jag skrek åt katten som var jobbig för hon ville ha mat. Jag grät och var ledsen för att jag i den stunden ångrade att jag skaffade barn. Jag tappade tålamodet för minsta småsak. 

Jag kämpade dock på och överlevde dagen till Johan kom hem vid 17:05. Han tog över Hampus och jag kunde pusta ut. Kände hjärtklappningen trots att jag låg i soffan helt stilla. Det blixtrade i hjärnan. Jag försökte slappna av och inte fokusera på Hampus som jag ofta gör trots att Johan tar hand om honom. Jag kände hyr musklerna värkte efter de många timmar som jag bär honom under en dag. 
Jag beklagade mig över vad jag skulle göra med mina ömma muskler. Johan föreslog ett bad och sagt och gjort. Det tog ca 1 timme innan min kropp började slappna av. Jag låg hela tiden och tänkte på att "snart måste jag ta hand om honom igen". Jag fick dock ledigt i totalt 4 timmar! Helt underbart. 

När jag vaknade dagen efter så kändes livet gött igen, ganska bra sömn och jag hade lite energi redan på morgonen. Jag tror det är viktigt att ibland få (läs tvinga) ledigt och att faktiskt våga lita på att den som tar hand om barnet vet vad denne gör och säger till om det blir jobbigt.

I onsdags var vi på öppna förskolan och det var precis som förra veckan väldigt trevligt! Så härligt att träffa andra föräldrar och andra bebisar, byta erfarenheter och bolla tankar. 

På torsdagen åkte vi till min mormor, Hampus gammelmormor Britt. De älskar honom och blir så glada när vi kommer och hälsar på. Hamou s var väldigt lycklig under eftermiddagen och skrattade och pratade. Han har nyss lärt sig att göra olika tonläge och det är himla kul att prova.

Idag har vi träffat ni  kollega Frida och käkat lunch på strandgatan. Jag får alltid statusuppdatering om läget på jobbet vilket är himla kul. Jag saknar mina kollegor otroligt mycket! 

Imorgon ska jag och Hampus åka tåg för första gången tillsammans. Vi ska åka och hälsa på våra bästa vänner Linda och Erik. Kommer bli så mysigt och detta har jag längtat efter länge!!! Bara mysa, snacka och får hjälp med Hampus. Underbart!!! 

ATT VÅGA VILA OCH SLÄ...

1 Läs mer >>

Jaha då har vi ytterligare ett inlägg på ingång. Jag vill varna för att det kommer vara ett negativt och tungt inlägg.


Häromdagen skrev jag kl 07 när vi haft det tufft. Det är ofta jag bryter ihop numera för att jag är så himla trött. Tröttheten är inte alltid orsakad av sömnbrist utan tröttheten är även mentalt. Jag var verkligen inte inställd på att det skulle vara så här att vara småbarnsförälder. Jag visste att vi skulle sova dåligt på natten pga skrik men inte att jag och Johan skulle ha separata sovrum. Jag var inte förberedd på att jag måste ta varje nattpass eftersom Johan blir ett vrak om han har en enda natt. Han med sin redan dåliga sömn har det ännu jobbigare sedan Hampus kom till världen. 

Jag vet inte om det bara är vi som är helt slut eller om alla känner så här. De som har barn sedan tidigare säger att vi ska passa på att njuta av den här tiden men hur sjutton gör man då? Jag försöker och lyckas njuta när Hampus är trött och vill mysa nära och halvsover på mitt bröst. Jag lyckas även njuta de stunder när han är glad, nöjd och ligge roch skrattar och jollrar. Däremot är dessa stunder väldigt få under en dag.

Han är hungrig 6-8 gånger per dygn och skriker hysteriskt. Oftast inträffar hungern precis när vi ska gå iväg någon stans eller när vi är på väg hem. Svetten rinner, stressen börjar krypa i magen och man ökar på stegen hem i takt med att vänligheten ökar. Gallskriket i trapphuset innan man fått upp vagnen för trappan är ett faktum och man hoppas att grannar inte ska klaga på att vi är högljudda. In och mata snabbt, medan man är superstressad blir inte alltid bra. Samtisigt som han äter så bajsar han en rejäl laddning som luktar apa. Man ska ju inte tro att man kan ta en paus i matningen flr att byta blöja. Nej då man får helt enkelt sitta kvar i bajslukten som för övrigt är HEMSK! Efter det får vi en lugn stund med mys och prat.

Alla säger att bebisar sover så mycket i början. Det gör bannemig inte hampus! Det är aldrig så att vi kan lägga honom i soffan/sängen och så somnar han. Oh nej. Han vill ligga nära och sova på armen eller bröstet. Det är i och för sig väldigt mysigt för hur länge gör de det under sin livstid MEN, när man föera gånger om dagen måste bära en bebis så skriker axlarna och ryggen av smärta för att man inte orkar bära. Då är vi väldigt tacksamma för bärsjalen och gungan. Det är dock inte alltid han somnar där heller. 

På en hel dag är det väldigt lite utrymme för egentid. Det är inte bara det att man är hemma och ska ta hand om en bebis. Man ska även sköta hemmet, tvätta nerspydda tröjor, både mina och hampus. Kräks är överallt. Det är kräkfläckar på golvet som man tänker att man ska ta hand om när ungen slutar skrika. Det slutar med att man har en svart luddig fläck som har torkat in. Samtidigt ska det diskas nappflaskor, plockas undan, lagas mat och kanske åka iväg och träffa någon kompis. 

Hur gör man då för att orka? Det gör man inte.... Jag och Johan har dock en himla tur som har föräldrar som ställer upp massor. Det är ofta jag är hemma hos mina föräldrar för att någon annan ska få bära, leka och ta hand om honom en stund. Det ger mig massor av energi att komma hem till min mamma en stund. Få prata med en annan vuxen en stund. EN som förstår hur det är. 

Jag har de senaste dagarna varit i ett emotionellt stormoväder. Känslorna är kaos och jag orkar ingenting. Jag har insett att jag inte kan koppla av ordentligt. När Johan har hand om Hampus så är mitt fokus fortfarande på honom och jag analyserar varenda ljud och rörelse vilket gör att jag aldrig vilar. Stressen är ett faktum och det jobbiga är att den även har satt sig fysiskt. Jag får ofta exem och utslag i hårbotten när jag inte mår riktigt bra. Ofta kliar det och jag får sår i hårbotten som härskar sig när jag är väldigt stressad. Jag har även fått kraftigt håravfall och det är väl kroppens sätt att säga stopp. 

Jag har därför bestämt mig för att träffa en psykolog. Jag har tid dit på måndag och hoppas att jag får bra hjälp där för situationen är i nuläget ohållbar. 👍

Vi har varit på öppna förskolan vid 2 tillfällen och det är också en stor hjälp att få prata med fler föräldrar om hur det är att vara förälder. De har även en hel del stöd att ge tiöl föräldrar genom familjestöd. Det finns en socialpedagog, barnsjuksköterskor och förskolepedagoger som kan stötta. Det ska vi prata om på onsdag nästa vecka. Känns också bra. Behöver ventilera alla tankar, få tips och råd på hur jag och vi kan göra för att hantera situationen. 


Jag uttryckte för psykologen att jag är rädd för att få en ny depression. Det hade verkligen inte varit kul. Men jag har mycket mörka tankar just nu om varför jag blev förälder, att jag vill adoptera bort hampus (tillfällig känsla) och att jag ångrar att vi skaffade barn. Allt detta i en negativ spiral. Ska nog även ringa vårdcentralen för att ev. börja med antidepressiva igen. Har inte tagit dem på flera år men det kanske kan vara bra att börja innan det blir för jobbigt. Dock inga suicidtankar än så länge så det är ett gott tecken! 

EN MAMMAS EVIGA KLAGA...

0 Läs mer >>

Den senaste veckan har Hampus mått riktigt bra. Han verkar inte ha problem med magen längre. Vi har nu gett mjölkfri ersättning i 3 veckor och äntligen bajsar han som vanligt. Vi som gav resulax varje dag för att han skulle tömma tarmen behöver inte göra det längre för han bajsar själv. Dock har han fortfarande behov av lactulose. Så skönt att slippa se honom ha ont och gråta hejdlöst utan att kunna trösta eller göra något. Förstår knappt hur vi orkade.

Det känns som att jag och Hampus har kommit in i någon mindre rutin numera. Han sover ofta väldigt bra på kvällen, somnar runt 21 vilket är skönt,  då får jag tid för att vila och ta hand om mig själv innan nattpasset. 

Hampus sover bra på natten när han väl har somnat. Vaknar endast när han är hungrig. Oftast runt kl 02:00 och 07:00. Jag ska absolut inte gnälla för det hade kunnat vara så mycket jobbigare. Jag tycker dock att det är väldigt påfrestande att vakna 2 gpnger under en natt. Säg att han vaknar vid 02:00 och är hungrig. Då går vi upp , värmer ersättning, matar och rapar samt byter blöja. När det är klart går vi och lägger oss. Förhoppningsvis somnar han på en gång och då är klockan ca 03:00. Men oftast tar det ca 30 minuter att natta honom på nytt. Och trots att jag är trött tar det kanske ca 15 minuter innan jag lyckas somna. Då är klockan 03:45 så vaknar Hampus vid 06:00 och är hungrig igen så börjar karusellen om igen. Så när klockan är 08 är Hampus ofta pigg och pratglad medan jag har min sämsta tid på dygnet. Jag är så extremt trött att jag knappt orkar hålla mig vaken medan han är pigg och vill prata med mig eller se sig omkring i världen. Det är i dessa stunder jag kan bli irriterad på att aldrig få sova en hel natt med 8 timmars sömn. Timmarna får jag ihop utan problem, men att sova och ständigt bli väckt tar på krafterna. Ofta vill jag gå in och rycka tag i Johan och skrika "TA UNGEN NÅGON GPNG FÖR SJUTTON! NU HAR JAG HÅLTL PÅ HELA NATTEN OCH ORKAR INTE MERA! HJÄLP MIG!!". Självklart gör jag inte det och sansar mig oftast. Jag brukar fundera på varför han alltid ska sova så jäkla länge och längta efter att klockan ska bli minst 08:30. Då kan jag väcka honom utan dåligt samvete. Jag vet ju att han också sover dåligt men ibland är jag så himla trött på att vara den starka och den som alltid biter ihop och kämpar på lite till. Det går dock bara att väcka honom så när han jobbar kväll eller är ledig. Jobbar han dagen så börjar han kl 08:00 och då är det bara för mamma att bita ihop...
Oftast så försöker jag att leka lite på morgonen, han får äta frukost, vi pratar på skötbordet, klär på oss och förhoppningsvis kan jag kasta i mig en macka o första koppen kaffe innan klockan är 11:00. Har vi inget planerat så leker vi genom att titta på spegelbilden, räcka ut tungan åt varandra, skratta åt varandra, titta på en kanin skallra och promenera runt i lägenheten (Då brukar jag passa på att plocka samtidigt). Sedan somnar Hampus ofta på förmiddagen och jag passar på att tvätta, hänga tvätt, plocka, dammsuga, duscha och ibland bara ligga i soffan och samla kraft för snart är han hungrig igen och helakarusellen börjar om med matning, blöjbyte, pratstund och lek. Ibland promenerar vi och ibland inte. Det är dock väldigt skönt när man väl kommer ut. Ibland tar vi bara bärsjalen och går till apoteket och bara den stunden räcker. 

Jag kan för övrigt meddela att jag blivit sjalfrälst! Jag hade en trikåsjal som jag köpte lagom till midsommar. Det var så himla mysigt att ha Hampus nära men ändå ha två händer fria till annat. Att inte belasta axlar, nacke och rygg genom att bära på armen var också otroligt skönt. Nackdelen är att det är extremt mycket tyg att ta hand om och innan han är på plats i sjalen är det ett himla gnäll. Väl på plats i sjalen tar det inte lång stund innan han somnar.

Det som är nackdelen med trikåsjal är att tyget är rätt så mycket stretch vilket gör att han med sina 5,7 kg är rätt svajig i ska. Han sjunker ner en del efter att man burit honom en stund. Jag bestämde mig därför för Att leta efter en ny själ och gå över på nästa steg, en vävd sjal. Jag hittade tillslut en fin sjal på en köp och sälj sida på Facebook. Tjejen som sålde sjalen är en gammal kollega till mig. Jag fick därför möjligheten att träffa henne för att prova de två själarna hon hade till salu innan jag bestämde mig. Så här såg den ena ut. Jag valde dock den andra sjalen i ljusblå underbar bomull.

Hampus älskar att sitta i sjalen och spana på omvärlden. Nackdelen är att han är så himla varm och trots att han tycker det är mysigt och gärna somnar i sjalen så kan vi i te skala längre än 1-2 timmar innan han är genomsvett och blir gnällig. 


När jag först beställde den lila trikåsjalen visste jag ingenting om bärande eller bärsjalar. Jag följde instruktionen i häftet som följde med. Det ser svårt ut och ser obekvämt ut men det är det inte. De första 2 gångerna var det svårt men när man lär sig hur man ska knyta så går det lätt. Jag kan varmt rekommendera gruppen "Bärsjalar!" På Facebook.

Mjölkallergi, en tröt...

0 Läs mer >>

Ja numera kan jag stolt titulera mig som förälder. Klockan 00:47 den 2 juni kom Hampus till världen med akut kejsarsnitt på grund av att hjärtljuden gick ner. Förlossningsberättelse orkar jag inte gå igenom nu så det får komma en annan gång. Nej det jag tänkte berätta nu är hur livet som förälder varit de första 2 månaderna, den ocensurerade versionen.

De första dagarna på BB var lite jobbiga. Vi sov kvar där 4 nätter. Hampus fick vara på neonatal avdelningen för att han hade lite lågt blodsocker och behövde få extra mat. Då tog personalen hand om Hampus. Efter 2 nätter så fick han komma till mig på BB och jag kan säga att första natten tillsammans var riktigt jobbig. Vid minsta lilla ljud reagerade jag, minsta lilla rörelse var jag där och kollade så att allt var okej. Jag förstod ingenting av ljuden han gav ifrån sig. Var han hungrig? Dags att byta blöja? Behövde han närhet? Eller var det bara vanligt knorr? Jag trodde att alla bebisar var tysta förutom när de skrek för att de var hungriga eller npgot annat var fel. Så var inte fallet, Hampus knorrade massa men förstod inte att det var vanligt "prat". Det tog nästan 2 veckor innan jag vågade slappna av lite på natten och våga sova själv. Jag vågade inte ha lampan släckt (vilket jag fortfarande inte helt vågar men tränar på) och han fick sova brevid mig i sängen (Vi tränar på att sova i spjälsäng/vagga nu) för att jag kände mig otrygg med att ha honom i spjälsäng eller vaggan. Jag hade dessutom ganska ont i magen efter snittet och då var det lättare att ha honom brevid mig. Jag sov fruktansvärt dåligt och Johan som sedan flera år tillbaka haft svårt att sova sov nu ännu sämre. Vi insåg ganska snart att Johan inte alls mår bra av eller klarar av att ta hand om Hampus på natten vilket betyder att jag var vaken varje natt. Som mest sov jag 2 timmar varje natt. Det var dock en stor hjälp att Johan var hemma fram till 30 juli. 

Jag kan säga att jag fortfarande tycker det är jobbigt att släcka lampan och inte ha koll på honom. Det känns lättare om jag ser honom. 

Hampus har sedan födseln haft besvär med magen. Han har knorrat och varit besvärad och visat obehag när han ska bajsa eller när han fiser. 

Vi har provat alla möjliga sorters ersättning, han får minifom droppar som köps på apotek mot kolik och vi ger Semper magdroppar som är bra bakterier för magen. Allt har säkert hjälpt lite grann men det har inte varit helt bra. Han har haft så svårt att bajsa att vi varit på akuten för det. Troligtvis reagerade han illa på vaccinationen mot rota-virus i kombination med förstoppning. Han har sedan dess fptt resulax varje dag ihop med lactulose för att över huvud taget kunna bajsa och för att försöka underlätta för honom. Barnmottagningen säger att man inte om göra så mycket mera för honom än detta och tarmarna på små barn tar tid innan de utvecklas. Däremot diskuterade vi möjligheten om det kan vara så att Hampus har mjölkproteinallergi och att det är det som orsakar hans förstoppning och magbesvär. Vi fick med oss två små burkar á 250gram och rådet att prova mjölkfri ersättning i 4 veckor. Dessa två små burkar skulle räcka ca 1 vecka. På apoteket kostar 1 sådan burk 249 kronor!!! Heöt otroligt dyrt! Det går dock att få på recept men då måste man ha en diagnos först. Diagnos får man nät man provat att utesluta mjölk i fyra veckor och ser en förbättring så vi kommer behöva köpa flera burkar. 

Jag och Johan har väldigt svårt för att hitta en balans i våran vardag. Johan sover dåligt på natten, jobbar heltid och försöker vara delaktiga så gott han kan och orkar. Det han upplever som största besväret är att inte få vila någon gång. Jag har lite svårt för att hjälpa honom och jag måste också få vila ibland. 

Just nu har vi bestämt att de dagar han jobbar kvällspass tar han hand om Hampus innan jobbet och behöver inte ta hand om honom när han kommer hem och ska upp till jobbet dagen efter. Jag tror det är ett vinnande koncept än så länge. Vi får prova oss fram till vad som passar oss bäst👍

Skriv inläggstext 

LIVET MED EN BEBIS - ...

0 Läs mer >>

Det enda jag gjort de senaste dagarna är att vänta, vänta och åter vänta. Efter vi kom hem i onsdags har jag haft ganska så fina och bra dagar om jag får säga det själv. Onsdagen var förstås lite emotionell och jag grät för allt och ingenting. 


Min mamma ringde mig för att höra om jag hade ork och lust att åka med henne till min mormor under torsdagen. Min mamma har ett företag som heter sykulan maskinbroderi som bl.a. broderar namn på filtar och kaniner till bebisar. För er som är intresserade gå gärna in på deras hemsida (http://sykulan.se) och kolla på deras fina saker. Sök på sykulan på instagram så ska ni få se massa av deras fina saker. Slänger in lite bilder så ni får en känsla av vad jag menar. 

Min mamma har företaget ihop med min mormor och skulle åka dit för att jobba och undrade om jag ville följa med vilket jag gärna gjorde. Jag hade lite känningar av värkar på morgonen men satte på min TENS och gjorde mig i ordning. Det är ganska skönt att komma ifrån lägenheten, få träffa andra människor och distrahera hjärnan lite grann. Det blev en del snackisar om vad läkarna har sagt, vad som händer och inte händer och mormor fick alla detaljer från veckan. De började sy på sina gigantiska maskiner och jag intog soffläge tillsammans med Elliot och läste en bok. Efter en stund somnade vi dock. 

Värkarna drog igång under eftermiddagen igen och jag var tvungen att ta tablett då varken TENS eller värmekudden hjälpte mot smärtan. Jag är dock väldigt tacksam över stödet jag fick från denna underbara krull-tott. Alltid vid min sida. Gosa kan man inte göra för mycket av enligt honom och under eftermiddagen lade han tassen på magen i något slags samförstånd. Man undrar egentligen hur mycket de förstår, hör och vad de känner? 

Igår var en ganska bra dag det med. Vi gick in i vecka 36 (35+0). Det är ingen större skillnad om man jämför men vi är en dag närmare målet. En dag mindre innan vi äntligen får träffa vårt mirakel. Jag måste säga att jag trots värkar och brist på energi så är jag väldigt nyfiken på vem det är som finns där inne? Vi har märkt ganska tydliga drag redan nu och kan knappt bärga oss till dagen då hen kommer ut. Jag funderar en del på hur hen kommer att se ut. Kommer hen vara lik mig, lik Johan eller kanske mormor eller farmor? Vilken ögonfärg kommer hen att ha och kommer beteendemönstret som jag har märkt i magen att vara samma när hen väl kommer ut? 


Fredagen flöt på, jag chillade på förmiddagen, kollade på tv-serien sons of anarchy som jag tittat på länge men som varit seg ett tag. Har nu kommit till slutet på säsong 6 och det är endast en säsong kvar så jag får kämpa mig igenom den eftersom min bror hävdar att det är en av de bästa serier han har sett.


På dagen var det så fint väder att jag bestämde mig för att ta en kortare promenad och få lite frisk luft som omväxling. Planen var att gå till affären i stan som säljer garn för att hitta inspirarion till nästa projekt. När jag väl kom dit var affären stängd pga sjukdom och då blev jag faktiskt lite deppig. Gick in till grannbutiken hemmakväll och köpte tröstgodis innan jag gick hem igen. 

Efter promenaden drog värkarna igång igen och jag fick ta tabletter igen. Försökte hålla mig lugn och sansad men det är svårt. Johan som var på jobbet hela dagen smsade och frågade om vi skulle hitta på något skoj efter han slutat jobba. 
Vi bestämde oss för att boka bord på Majo som är Trollhättans bästa ställe för tapas och min bästis från högstadiet och hennes sambo hängde med. Det blev en härlig kväll och vi satt faktiskt på uteserveringen trots att det blev kallt som attan efter att solen gått ner.

Väl hemma drog värkarna igång ordentligt och på ett sätt som jag aldrig känt förut. Tidigare har jag känt att det börjar med att spänna upptill i magen, den blir spänd och hård. Det spända drar sig sedan neråt längs sidorna på magen i någon slags krampliknande, molande känsla. 
Igår kände jag samma sak men det var mycket kraftigare, det kändes som att hela livmodern var i någon spasm. Det onda var kraftigare i intensitet och jag kunde inte sitta ner utan var tvungen att stå upp och röra mig för att hantera smärtan. Jag vankade långsamt fram och tillbaka i vardagsrummet varvat med att stå och hålla mig i diverse möbler. Det som också var annorlunda var att de höll i sig längre än tidigare. De var ca 2-3 minuter långa och i början släppte smärtan knappt innan nästa värk drog igång. 
Johan ringde till förlossningen för att rådfråga vad vi skulle göra och de tyckte jag skulle ta tabletter och avvakta en timme, blev det inte bättre eller om det tilltog ännu mer skulle vi ringa igen. Jag tog tabletterna och det lugnade successivt ner sig. 
Vi bäddade ner oss i sängen och jag försökte slappna av så gott jag kunde men lyckades inte somna. Johan började snarka efter ca 2 minuter och jag blev sur för att han minsann kunde somna så lätt och där låg jag med värkar utan att han brydde sig om det. Jag puttade på honom ca 10 gånger och tillslut gick han ut och somnade i vårt extrarum på en madrass. Trots det lyckades jag ändå inte somna fören klockan var 03:30. Vid 06 var det dags att gå upp och kissa i vanlig ordning och efter det sov jag till och från, oroligt och vaknade av värkar fram till klockan 10. 
Så mycket är samma som det varit förut. Vi räknar timmar som jag överlevt och jag försöker att sova mig igenom sista månaden så gott det går. 
Jag kan säga att i nuläget går tankarna att detta troligtvis är den enda graviditet jag kommer gå igenom. Det kommer ta väldigt lång tid innan jag ens överväger att göra detta igen. Usch och fy.

Ruvande, vaggande, vä...