SPRINGANDE POJKE OCH EN MAMMAS SEPARATIONSÅNGEST

Hej igen! 

Det har nu gått ytterligare några månader sedan sist och det har hänt massor under dessa månader. 

Hampus lärde sig att gå själv tillslut! Jag trodde aldrig han skulle våga släppa taget om mitt finger, men när han var 10,5 månad så släppte det äntligen! Dock kunde han inte resa sig upp själv så i två veckors tid fick vi hjälpa honom att resa sig och han gick iväg en sträcka, för att sedan ramla igen.

Bild från mitt senaste inlägg i april
Känner ni ens igen honom? Han har blivit så stor min fina pojke!

Jag var under våren väldigt trött på vår aktiva kille, som skulle vara överallt och ingenstans men samtidigt inte klarade sig utan min hjälp. Han upptäckte världen mer och mer på egen hand och det har varit ett konstant passande i 3-4 månader. Han lärde sig att klättra strax efter att han kunde ställa sig upp, vilket innebär att han klättrade upp i soffan, upp i vagnen, upp på stolar m.m. utan minsta rädsla för att ramla och slå sig.

Jag var så trött på detta ständiga passande att jag knappt visste hur jag skulle stå ut till mitten på juni när Johan började sin föräldraledighet och vi skulle ha hela sommaren ledig tillsammans med Hamups.


Jag överlevde dock och den varma sommaren kom i slutet på maj. Vi har njutit hela sommaren, Hampus har badat, vi har varit på västkusten och sovit i Hampus mormor och morfars husvagn, vi har varit 1 vecka i Danmark med Hampus farmor, farfar och faster med familj och gjort massa annat skoj. 
Här kommer en samling bilder från vår härliga sommar

På resa till Tisvildeleje i Danmark
Båttur med farfar och farmors båt
Leker med grävmaskinen på Ursands camping
Midsommar firade vi i Skredsvik 
Farmor bjuder på svarta vinbär, mums!
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder
Leker med den finkorniga sanden i Tisvildeleje
Badar på älvhögsborgs badhus
Ännu mera bad, här i en liten balja på altanen i Tisvildeleje
Här badar vi med min bästa kompis Kajsa i slutet på maj på Gaddesanna
Besökte Skara sommarland där vi åkte karusell och badade i mitten på augusti
Jag och Hampus var även på Liseberg en dag, han ÄLSKADE att åka kaninresan
Vi hann även med ett besök på Universeum tillsammans med våra bästa vänner Erik och Linda
besökt och varit med i Trollhättans prideparad. All kärlek är bra kärlek!


Som ni ser hade vi en fantastisk sommar som jag önskar aldrig tog slut! 
Tyvärr gjorde den det och jag började få lite smått panik inför hösten, då jag skulle börja på ett helt nytt jobb och Hampus skulle skolas in på förskola.
Jag hade blandade känslor inför detta, det skulle bli både skönt men samtidigt skulle det kännas vemodigt att inte se honom lika ofta som tidigare.

Vi började inskolning den 22/8 och den 4e dagen lämnade jag honom ensam på förskolan första gången. Ångestladdat och jobbigt för min del. Tyvärr smittade det kanske av sig på Hampus, men det gick bra efter en liten stund igen.


Hampus verkar trivas bra på förskolan i alla fall och har nu gått 3 veckor totalt. Dock är det inte så bra att vi har så få dagar i vårat schema. Hampus verkar inte må så bra av att vara så sällan på förskolan. Vi har därför gjort så att han får komma någon timme ändå, trots att jag eller Johan är lediga. Det rycker jag är bra eftersom personalen verköigen ser till barnets bästa!

Det har dock inte varit lätt att komma tillbaka och börja jobba. Det blev nu ännu jobbigare eftersom jag börjat på ett helt nytt ställe dessutom. Som tur är har jag en fantastisk handledare som lär mig massor varje dag.
Öron-, näsa- och halskirurgi är verkligen ett spännande område! 
Det kommer säkert ta ett tag innan vi vänjer oss vid vår nya livssituation. Det känns så konstigt att jag går upp 05:30 och går till jobbet innan Hampus har vaknat. Sedan träffar jag honom inte förens jag hämtar på förskolan kl 17. Då blir det snabb middag, lite lek, Bolibompa sedan är det välling och läggdags ca 18:00-19:00 beroende på hur trött han är.
Jag hinner knappt träffa honom. Det känns som en konstant saknad. Jag var medveten om det tidigare men trodde inte det skulle kännas så jobbigt, mest skönt. Det känns så klart lite skönt också men mest ledsamt.

Jag avslutar inlägget för nu är jag extremt trött och tänkte sova. Natti natti alla fina läsare!
Bild från häromdagen. Hampus hade alla sina 4 favorit snuttisar med sig i soffan
Min fina 1-åring! Bild från 2 juni
Detta är en av mina favoritbilder det senaste
Tänk att han anat är 16 månader, nästan 1,5 år!!!! Min fina skatt 💚


LIVET MED SMÅBARN - FORTSÄTTNIG FÖLJER

Hallå där! Nu var det bra längesedan jag skrev något och har nu fått ny energi och feeling för att skriva. Mycket har hänt sedan mitt senaste inlägg i oktober. 
Mitt psykiska mående var riktigt dåligt i oktober och jag var på bristningsgränsen. Jag träffade dock min läkare och blev sjukskriven  i slutet av oktober. Jag började med antidepressiva/stämningsstabiliserande medicinering och ångestdämpande. Detta kombinerades ihop med kontakt med min psykolog på mödra-barnpsykologernas mottagning. Det tog ett bra tag innan jag kände av effekten av medicinerna, ca 6 veckor men märkte att jag orkade mer och mer för varje vecka.
Jag var sjukskriven fram till mitten på december och tog då ut min semester vilket innebar att jag och Johan var hemma båda två till mitten på januari vilket var nödvändigt för att jag skulle orka med mig själv och föräldraskapet. En stor del i det hela var att jag var rädd för att be Johan om hjälp när jag tyckte det var jobbigt och krävande vilket blev en ond cirkel. 



Jag mår i nuläget mycket bättre men äter fortfarande mediciner och kommer troligtvis fortsätta med det eftersom jag verkar ha återkommande besvär som tyder på depression. Från dess att Hampus var 8 månader i februari började jag känna att det faktiskt var skönt att vara hemma med honom och jag började trivas med tillvaron. 
Jag upptäckte att mycket blev lättare när han lärde sig att sitta stadigt och krypa.


Jag kan i nuläget lämna honom ensam korta stunder, han är nöjd med att få upptäcka världen på golvet här hemma eller när vi är iväg och det är inte det här intensiva passande. Om jag sitter på golvet så att han kan komma till mig så är han nöjd och jag kan kolla mobilen och liknande.
Det har dock hänt mycket de senaste två månaderna. Vid 8 månaderskontrollen på bvc frågade min bvc sjuksköterska om hampus har börjat ta tag i saker och ställa sig upp. Det hade han inte börjat göra då och nu är det det enda han vill göra, stå och gå! Han blir väldigt frustrerad och arg om han inte får hålla någon i handen och gå, fram och tillbaka, hur länge som helst.
Han har blivit såpass stabil nu att han har kunnat gå 3-4 meter själv utan att ramla men han vågar inte alls släppa taget, då sätter han sig ner på rumpan direkt. Men det tar den tiden det tar.



Som sagt, nu springer han gärna fram, kollar intensivt på andra barn när de springer omkring på lekplatsen eller på öppna förskolan. Som om han riktigt studerar ingående hur de gör för att han ska kunna göra samma sak.


Hampus har sedan han fick smaka gröt första gången älskat allt vad mat heter! Han har gapat stort och snarare blivit förbannad när han inte fick mera. Vi slutade tidigt med modersmjölkersättningen, tror han var ca 5-6 månader. När jag efter årsskiftet skulle introducera mat med bitar i större vi på vårt första problem. Han spottade ut maten och ville inte alls äta. Jag gav honom en egen sked att stoppa i munnen för att se om det hjälpte, men inte. Det är först nu när han är 10 månader som det går bättre med bitar i maten.
Jag kom på att han egentligen ville äta själv och gjorde därför ett recept med sötpotatis pannkaka som han verkade gilla och själv fock stoppa i munnen. Då gick det bättre.jag gjorde nog missen och trodde att det skulle gå lätt och fort att vänja honom vid bitar. Det får ta tid, de är inte vana vid varken smak eller konsistens. Prova flera gånger men inte för ofta så brukar det gå tillslut.
Vi har även kunnat införa mjölkprotein i vår kost igen då han inte var allergisk. Vi provade sakta med att byta ut den mjölkfria gröten till vanlig och sedan prova mat med tex grädde i. Inga problem alls har vi stött på vilket är skönt.


Hampus sömn har blivit lite bättre allt eftersom tiden går. I början sov vi inte mer än någon timme varje natt men nu är han i snitt vaken 1 timme per natt. Det är jobbigt i sig det med men vi ska absolut inte klaga över det. Det händer dock något oklart när klockan är 04. Varje natt brukar han vakna när klockan är 04 oavsett när han somnade och hur kvällen varit.
Vårt nya projekt som vi just nu håller på med är att få hampus att sova själv.
Jag var en riktig hönsmamma när hampus föddes och var rädd för i princip allt! Jag vågade inte släcka sänglampan och vågade knappt sova i början när hampus låg i spjälsängen. Detta gjorde att han fick sova bredvid mig i sängen på min arm, vilket var otroligt mysigt med en pytte bebis. Nu har han sovit på min arm i 10 månader och jag sover absolut inte bra. Därför har vi efter flera misslyckade försök med att få honom att sova i spjälsängen kommit på en smart lösning.
Han är van att somna i vår famn, men nu får han välling i vår famn och sedan lägger vi oss båda ner i sängen (obs, han måste vara ordentligt trött!), jag buffar rumpa, sjunger och i princip håller fast honom i sängen tills han somnar.
Första natten var jag hur nervös som helst! Hur skulle det gå? Jag var så rädd för att jag skulle sova för djupt och inte märka om han kryper iväg i sängen och i värsta fall ramlar ur, medans jag sover. 
Min sambo hade dock den bästa lösningen för detta, "sätt kompostgaller mellan madrassen och sängramen. Sagt och gjort!


Nu sover både morsan och bebis säkert. Själva läggningsproceduren har faktiskt varit uthärdlig. Det har varit lite känsligt just när vi lägger oss men det går bättre och bättre. Antalet uppvaknanden innan jag går och lägger mig för kvällen har minskat allt eftersom och han har som längst sovit 4 timmar själv vilket är mer än skönt!

Väljer att avsluta detta inlägg med en bildbomb! 
Kram och tack till alla er som läser det jag skriver. Det gör mig varm i hjärtat ❤










EN SUPERMAMMAS TANKAR

Besöket hos psykologen gick bra i måndags. Jag fick förklara vilka tankar, känslor och beteenden jag har och beskriva vad jag behöver hjälp med. Det känns som att det kommer fungera bra. Hon förklarade att det inte är konstigt att jag känner som jag gör och att hela situationen är jobbig för oss. Hon trodde att det delvis kunde bero på min bakgrund (har generaliserat ångestsyndrom). Fick inte så mycket hjälp försts gången men nästa gång kan vi kanske göra lite framsteg.

I helgen som var jobbade Johan och därför passade vi på att åka till Kungälv för att hälsa på min BRF Linda och hennes sambo Erik. Vi hade en så otroligt mysig helg måste jag säga! Hampus var lite gnällig och jag visste inte riktigt varför. Under kvällen blev han dock snuvig och ficl feber under natten. Hans första förkylning. Under lördagen var vi bara hemma hos Linda och myste. Vi satt på deras balkong med tända ljus och skumpa medans vi lyssnade på regnet och åskan utanför. Det är så skönt med vänner där det inte krävs mer än lite sällskap, god mat och dryck för att ha en grym dag. Vi gick i myskläder och osminkade. Så himla skönt att inte ha några krav på sig! 

Jag var dock väldigt nervös inför Hampus första tågresa. Jag har vagnen med mig ifall att men han sov riktigt gott i sjalen hela vägen. Jag hade dock vagnen som matstol/babysitter medan vi åt.

Hampus avskyr verkligen att både ligga men även att sitta i vagnen. Det är som om han tror att han missar massor med intryck om han inte blir buren hela tiden. Kul att vi lagt ca 5000 på en vagn som han inte ens tycker om. Dock hoppas jag att det kan ändras näe han blir äldre och vill i och ur med än i nuläget.

Som sagt så här Hampus varit förkyld det senaste oc jag vaknade natten mellan lördag och söndag av att han satte i halsen. Vi låg båda och sov och vaknade av detta. Han fick inte luft och jag fick upp ungen och vände honom ner mot marken och gjorde några lätta ryggdunk innan han började hosta. Han fick upp massor med vad jag tror var snor. Gick i panik in till Johan som tog situationen helt lugnt. Vi ringde 1177 för att få tips på vad vi kunde göra för att underlätta för hampus. De föreslog att lägga en kudde under madrassen vilket vi gjorde och det underlättade när snöret glider ner i svalget snarare än fastnar som det gör när man ligger plant. Vi fick även rådet att ge koksalt i näsan (1 dl ljummet vatten + 1 krm salt). Det funkade toppen! 

Han sov riktigt gott efter vi höjde huvud ändan men han rullar dock av så man får ligga i närheten hela tiden. 


Jag lade honom även i soffan under måndagen och lade då en soffkudde så srt han låg i högläge. Det var dock lurigt! Han började vända på sig och fick en himla fart och var på väg att rulla ur soffan! Jag flög fram och han stoppa honom innan han ramlade över kanten som tur var. Samma dag som detta hände var en riktigt jobbig dag. Hampus var gnällig för att han inte mådde bra. Jag hann knappt att äta mellan varven och kunde knappt kissa på hela dagen. Jag välte ut en hel kopp kaffe över hela vardagsrummet. När jag kastademig fram för att hindra att hampus rullade ur soffan så fick jag kasta en hel nappflaska med ersättning som kletade ner hela vardagsrummet och jag fick blåmärke på knäna. Trött var jag och på väg att få migrän. Lägenheten var rörig och jag kände att jag hade lust att dö!
Inte just i stunden men så här i efterhand kan jag säga att jag kände mig som en riktig supermamma Den dagen.

Samtidigt vill jag passa på att visa er hur det faktiskt det ut i ett hem där småbarn finns. Man tror att det inte kan vara så rörigt eftersom de är så små och inte själva kan dra fram saker, men oj så fel ni har! Så här se det ut en dag henma hos oss (Det finns bättre och sämre dagar, det här är en bättre dag ordningsmässigt).

Det är väldigt mycket disk, framför allt nappflaskor. Man hinner inte duka undan tallriken efter sig för att det kommer en bajsblöja emellan. Skötväskan ska gås igenom, packas och packas om. Babygymmet ligger framme eftersom man i en förhoppning tänkte duscha efter att ha fått spy i håret. Det är otroligt mycket tvätt att ta hand om och det är inte mina eller Johans kläder direkt. Vi snittar två maskiner om dagen vilket innebär att kläder hänger/ligger lite här och var.

J veckan har jag och Hampus inte varit iväg på öppna förskolan som vi egentligen hade tänkt eftersom han har varit sjuk. Vi har dock varit i Upphärad och hälsat på min mormor och morfar. Det är roligt för oss allihopa! Mormor hade köpt ett begagnat babygym till Hampus och han älskade det! Så himla kul att se hur ögonen lyser när han lyckas röra figurerna.

I helgen har jag och Johan fixar barnvakt så att vi ska få lite tid till avkoppling. Jag fick en spa-upplevelse i 25 års present av min bästis Kajsa. Imorgon bär det av til Stenungsund för en övernattning där, spa och trerätters middag. Det ska bli så himla härligt att få koppla av och spva en hel natt utan att bli störd. Däremot kommer det nog bli lite jobbigt också. Man kommer säker undra hur han har det och om allt går bra. Tänka att man hoppas att han inte är för jobbig och att man skrämmer stackars mormor och morfar men det tror jag inte. Vi får hålla tummarna. Jag ska njuta av vin, bubbelpool och god mat med bästis så jag kommer nog vara nöjd ändå.