DIABETESMORSANS FÖRBÄTTRADE BLODSOCKER

Hallå igen, det blev visst ett inlägg till innan 2018 tar slut. Jag hoppas att allt är bra med er fina läsare och att ni får en härlig julhelg tillsammans med nära och kära.


Sedan sist jag slrev så har jag varit på besök på Diabetesmottagningen och träffat min otroligt duktiga och trevliga diabetessköterska Maria Nilsson. Jag var där efter att jag nyligen blivit frisk efter de två jobbigaste veckorna i mitt liv (läs föregående inlägg om du vill veta mer). Jag var därför rätt osäker på hur mitt Hba1c, som är ett medelblodsockervärde för de senaste 8-10 veckorna skulle ligga. Jag förklarade att jag trodde det skulle vara fortsatt högt sedan förra besöket efter sommaren. 
Vi kollade blodprovet och det kom som en stor överraskning! Jag har sedan ca 15 års ålder haft högt Hba1c pga att jag legat för högt i blodsocker under lång tid. Jag har alltid haft det svårt att ställa in insulindoser och har dagar när jag ligger på allt mellan 2 och 22. Det har limmat berg- och dansbanor. Hba1c har oftast legat mellan 64 och 79 (gamla 7,0 och 8,5), vilket är ganska högt.
När jag blev gravid med Hampus så var jag livrädd för att något skulle gå fel eller att han skulle ta skada med tanke på mitt blodsocker. Dock låg jag på 60 (gamla 6,8) i Hba1c så det var ändå helt okej. De ville dock få ner mitt hba1c till ca 50 (gamla 5,8) vilket jag nästan lyckades med! 
Efter förlossningen var mitt blodsocker som en enda röra och jag började acceptera att ligga över 6 i blodsocker. Sedan dess har jag gått tillbaka till det höga värdet igen som jag hade långt innan jag var gravid och faktiskt ännu högre! Jag har sedan i våras någon gång fått en ny insulinpump med nya bra funktioner för att förbättra mitt Hba1c och minska mängden kraftigt låga blodsocker där jag svimmar utan förvarning. 
Ändå sedan dess har jag kämpat, slitit mitt hår, bekräftat tusentals larm om både högt och lågt blodsocker. Jag har varit tvungen att förändra min kost i samband med att jag började jobba, äter nästan alltid lunch innan jag ska jobba och kämpar i nuläget med att äta lunch även på lediga dagar. Jag försöker att äta bra hemlagad mat vilket är det jag vill att Hampus ska äta och växa upp på. Men hälften av gångerna blir det ändå korv och makaroner, mat på stan (typ max eller subway) men ibland får jag tummen ur och lagar något! 
Jag har även fått lära mig nya vanor, som att kalibrera med en gång som jag får varningen om att kalibrering ska göras, detta för att förlänga tiden som sensorn är aktiv och skyddar mig. För skydda mig det gör den verkligen! Den larmar när det är lågt, den larmar när det är högt m.m. och utan den hade jag fortsatt svimma av. Jag har inte svimmat på jättelänge! 

*trumvirvel* bam bam bam bam! 
Jag låg på 60 (gamla 6,8)!!! 

Nu jobbar jag på att finjustera, försöka att komma ihåg ALLA doser insulin till måltider och att våga ta insulin trots att jag jobbar. 
Jag har tagit en bild över hur jag har legat de senaste 14 dagarna och det är som sagt MYCKET bättre, mindre stora svängningar och ligger inte högt lika länge som förut, vilket gör mig glad och motiverad! Målet är alltså att ligga inom det grå området (3,7-9,0 mmol/ml)


Jag tror dock att det kommer bli lite mer sväng nu över julhelgen med tanke på all mat och godis och stillasittande, men det går man leva med. Troligtvis så kommer jag ta med insulin och hoppas på det bästa! 

Nu avslutar jag i vanlig ordning med att bildbomba vad vi gjort de senaste dagarna

Lunch hemma hos oss brukar se ut så här

Trött sambo och trött unge. Dock väldigt söt i pappas stora skor

När ungen vägrar sova middag och man inte orkar brottas mer i sängen så får det bli sele
Trots förkylning så tar vi en promenad och får lite frisk luft!

Hålla handen med mamma är mysigt!




Rackarns busunge till att vara charmig! 


Lite små lockar finns det allt på denna fina grabb!